De romska tiggarna – ett exporterat problem

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2014-11-03 | Publicerad 2014-10-30

Debattören: Fattiga romer bara ett av flera akuta problem i Rumänien

I dag hålls den första omgången i Rumäniens presidentvalet. Många i Sverige undrar säkert huruvida den nya presidenten kommer att ta tag i problemet med den ström av romer som reser till Skandinavien för att tigga.

Det korta svaret är: hoppas inte på för mycket.

Orden ”romer” och ”tiggare” saknas helt i valprogrammen hos de två kandidater som enligt alla opinionsundersökningar kommer att gå vidare till den andra, avgörande valomgången. De är Victor Ponta, i dag landets socialdemokratiska premiärminister, och Klaus Iohannis, etnisk tysk som under de senaste 14 åren har varit borgmästare i Sibiu, huvudstaden i Transylvanien.

Varken i sina program eller under sina kampanjer har någon av dem berört frågan om landets fattigaste och mest diskriminerade minoritet, romerna. Det kanske är svårt att förstå från ett svenskt perspektiv men är helt begripligt för en rumän.

Landet har åtminstone ett dussin minst lika akuta problem, som alla har en negativ påverkan på varenda rumän, oavsett vilken folkgrupp du tillhör.

Under det senaste decenniet har Rumänien genomgått en andra revolution – inte lika blodig som den som skedde 1989 men med effekter som på sikt är minst lika skrämmande: massutvandring.

Först var det de fattigaste och minst utbildade som flyttade, många av dem var romer. De åkte i första hand till Spanien och Italien – de allra flesta för att söka jobb, andra (som snabbt hamnade i medierna) för att tigga eller stjäla.

Några år senare kom en andra emigrationsvåg, från helt andra befolkningsgrupper: människor som redan hade lyckats i Rumänien, hade hög utbildning, hade startat framgångsrika företag och tjänade bra. Deras tålamod var slut med usel offentlig service, samtidigt som de nyckelnäringar som lätt skulle kunna lyfta ekonomin (till exempel mjukvaruföretag och turism) ignoreras av ineffektiva myndigheter.

Följden av denna tysta men dramatiska protest är att Rumänien under de senaste tio åren har förlorat tre miljoner invånare, motsvarade 13 procent av sin befolkning.

Men frågan kvarstår ändå: hur kan romerna – icke integrerade, kraftigt diskriminerade och helt utan verkliga möjligheter att ta sig ur fattigdomen – så totalt ignoreras på statlig nivå?

Tja, de rumänska politikerna lägger sin energi på andra frågor. Ett exempel: 2009 hölls en folkomröstning med två frågor. Den ena var om parlamentet skulle införa ett enkammarsystem i stället för dagens två-, den andra om man skulle begränsa antalet parlamentariker från då 471 till 300. Allt för att öka effektiviteten. Folket svar var tydligt, ett rungade ja till båda förslagen (78 resp 89 procent). I dag, fem år senare, har vi kvar tvåkammarsystemet och antalet parlamentariker uppgår nu till 580.

De senaste åren har också det rumänska rättsväsendet varit oväntat offensivt. Fler och fler höga politiker från olika partier, inklusive en tidigare premiärminister, har dömts till fängelse för korruption. Det har varit ett svar på de alltmer desperata kraven från EU att göra något åt detta enorma problem.

Det politiska motståndet mot denna offensiv har varit hårt och uppfinningsrikt: attacker via de medier de kontrollerar, försök att få igenom lagar avsedda att skydda senatorer och andra folkvalda mot utredningar samt försök att skrämma och/eller muta anställda i rättsväsendet.

I dag vet vi inte hur aktivt en ny president kommer att skydda rättsväsendets nya oberoende – som är förutsättning för en mer städad politisk elit och riktiga reformer.

Oavsett valresultat så väntar Rumänien fortfarande på reformer som borde ha kommit snabbare efter kommunismens fall. I dag använder sig landet bara av 38 procent av de medel ur EU:s strukturfonder som de har rött till och befolkningen kämpar med ett förtvivlat ineffektivt offentligt system. Offentliga sjukhus saknar grundläggande hygienartiklar och överges av underbetalda läkare som hellre flyttar utomlands (cirka 15 000 läkare har lämnat landet under de senaste sex åren). Skolor där endast hälften av eleverna får en godkänd gymnasieexamen. På 1000 kvadratkilometers område finns i genomsnitt två kilometer motorväg (genomsnittet i EU är 16 kilometer).

Romerna som lämnar Rumänien för att tigga i Västeuropa är bara en liten bit i ett trasigt system. Hela landet måste repareras och tills det händer kommer Rumänien att vända blicken från sina tiggare. Hur cyniskt det än må låta: det är ett problem man har exporterat.

Mihai Musatoiu

Avslutad debatt

Nu drar vi streck i den här debatten. I och med att kommentarsfältet stängs kan man tyvärr inte läsa de kommentarer som redan lämnats; en teknisk brist vi är medvetna om. Tack för ert deltagande och engagemang! /Debattredaktionen