Propagandasuccén skickligt gjord fejk
Nordkoreansk dokumentär ironi i flera lager
Sydkorea må ha historiens hittills största Youtubehit med Gangnam Style, men Nordkorea tar upp kampen med långfilmslånga dokumentären Propaganda2012, som spritt sig exponentiellt över nätet de senaste månaderna. Den presenteras som en utbildningsfilm för att lära nordkoreaner förstå ”Västs psykologiska krigföring” och Youtubeuppladdaren, ”sabineprogrammer”, säger sig ha fått den i sina händer via nordkoreanska avhoppare under ett besök i Seoul.
Därefter har hon tagit på sig att bit för översätta den och lägga ut den. Efter ett tag blir hon övertygad om att hennes kontakter snarare varit lojala agenter och filmen redan från början avsedd för en västerländsk publik, men hon fortsätter arbetet ändå, ”med tanke på dess betydelsefulla innehåll”.
Propaganda2012 ger en nedgörande bild av västerlandet, från kolonialism och folkmord till krigspropaganda och konsumtionskultur, allt belagt med synbarligen trovärdiga källor, och citat av alla från Noam Chomsky till Desmond Tutu. Pr och psykologisk manipulation gör Väst till en storföretagskontrollerad skendemokrati, är huvudtesen.
Överenstämmelsen med samtida västerländska vänsteridéer blir dock snart lite för bra, och filmens form - en berättarröst över ett oavbrutet flöde av suggestiva klipp - är helt olikt något som tidigare producerats av diktaturens propagandaapparat. Uppmärksamma tittare har också noterat att den anonymiserade ”nordkoreanske professor” som då och då kommenterar talar med sydkoreansk dialekt och att Kim Jong-Ils titel verkar vara fel.
Den spännande bakgrundshistorien visar i själva verket alla tecken på att vara en skicklig plantering, efter mönster från virala reklamfilmer. De verkliga upphovsmännen torde vara australiska vänsteraktivister med minst en sydkoreansk medhjälpare. En film som kritiserar hur kapitalismen förvandlar demokratin till en ny sorts totalitarism genom pr, som påstår sig komma från en totalitär stat, men som i själva verket för sin egen spridning dragit nytta av ett pr-trick utvecklat av kapitalistiska företag - det är ironi i så många lager att man blir yr.
