Tidskrift tystas för en struntsak

”Liberación” är oumbärlig för den som vill förstå Latinamerika

Reporter: Kajsa Ekis Ekman

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

För tusentals latinamerikaner i Sverige, samt alla andra som intresserar sig för kontinentens politiska utveckling, är tidskriften Liberación oumbärlig. Tidningen föddes i Malmö 1981 då en grupp uruguayaner som hade släppts från fängelserna under diktaturen beslutade att skapa en tidning för latinamerikaner i exil.

Namnet, Liberación, hade redan beslutats i fängelset. Sedan dess har Liberación kommit ut varje vecka. Den täcker det mesta som händer från Chile till Mexico. Jag upptäckte tidningen då jag skrev om statskuppen i Honduras. Medan svenska medier publicerade en och samma TT-artikel och sedan övergav frågan, var Liberación var den enda tidning som gick på djupet. Här fick jag veta vad som lett fram till kuppen, vilka olika intressen som fanns i landet och vad kuppmakarna haft för bakgrund.

Det var även den enda tidningen i Sverige som publicerade Wikileaks-dokumenten där bråken mellan USA:s regering och dess ambassadör blev tydliga. Sedan dess har jag lärt mig otroligt mycket av tidningen, inte minst bevakningen av protesterna i Chile och spelet kring blockaden mot Venezuela. I en tid då omvärldsbevakningen blir allt knappare och ensidigare är medier som Liberación oumbärliga.

Men nu kan det vara slut för evigt. Mediestödsnämnden har nämligen bestämt sig för att tysta Liberación. Förevändningen är en struntsak – att tidningen har för många artiklar som redan publicerats i andra latinamerikanska medier.

Men nämnden ger inte heller Liberación en chans att ställa om sin utgivning till mer egenproducerat material, utan vill stänga den helt, vilket får en att undra om inte beslutet i själva verket är politiskt motiverat. Att det är tidningens tydligt antikoloniala och socialistiska profil som stör vissa av ledamöterna från Moderaterna och Sverigedemokraterna?

För tidningen har fått bidrag sedan 1986, allt har varit i sin ordning och ingen har sagt något förut. Nu har man undanhållit bidraget sedan två månader tillbaka, och nästa vecka ska de besluta om att dra in det helt. Om de inte fås att ändra sig kommer nästa nummer att bli det sista.

Detta får inte hända! Det skulle vara en så stor förlust för det intellektuella livet som inte går att ersätta. Personligen tycker jag att det finns ett värde även i de artiklar som publicerats tidigare, då det skulle vara oerhört tidskrävande för någon bosatt i Sverige att dammsuga hela den latinamerikanska pressen varje vecka. Poängen är ju just att samla material från hela världsdelen.

Liberación ingår i den flora av pan-kontinentala tidskrifter som New African, Jeune Afrique och Asia Times, och det är en stolthet att den produceras från Sverige. Det material som publiceras i tidningen håller i regel mycket hög klass, och jag har svårt att se att sådana efterfrågade giganter som Atilio Borón och Marco Teruggi skulle ha tid att skriva exklusiva artiklar för någon svensk tidning. Men låt åtminstone Liberación få en chans att ställa om.
Är Sverige så intellektuellt fattigt att vi inte kan bekosta en enda anställd som informerar oss om en hel kontinent?

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN