Slagordet uttrycker inte något hat mot judar
Okunnigt att kalla ”From the river to the sea” för antisemitiskt
Det är svårt att avgöra om det handlar om okunskap eller en medveten kampanj – en kampanj för att smutskasta ett folk och dess strävan efter frihet och nu även överlevnad. Kanske rör det sig om en kombination. Något är uppenbarligen djupt skevt när opinionsjournalister från höger till vänster säger sig veta – eller i alla fall ana – att slagordet ”From the river to the sea – Palestine will be free” uttrycker hat mot judar. GP:s Hynek Pallas (som inte orkar omformulera sig och gång på gång plagierar sig själv) menar att det i palestinademonstrationer skanderas ”antisemitiska folkmordsramsor”. Expressens Jens Liljestrand säger sig veta att ”den verkliga innebörden är att det judiska folket saknar rätt att existera” och även om denna sidas kulturchef Karin Pettersson inte anser att slagordet nödvändigtvis är antisemitiskt är det just känslan att så ändå kan vara fallet som förhindrar henne att demonstrera mot den pågående etniska rensningen av Gazaremsan.
… från floden till havet regerar en enda statsmakt, och överallt hanterar den palestinier som underlägsna halvmänniskor
Liknande diskussioner rasar i andra länder i väst och i veckan införde den tyska staten ett förbud av slagordet. Denna drastiska inskränkning i yttrande- och mötesfriheten ingår i en större trend där solidaritet med palestinier ständigt misstänkliggörs – en trend som pågått länge men som nått helt nya nivåer efter den 7 oktober.
Låt oss därför lägga bevisbördan hos dem som uppfattar slagordet som hotfullt och barbariskt. Frågan som måste ställas till dem är: håller du med om idén att samma rättigheter ska gälla för alla som bor i det historiska Palestina, landet mellan Jordanfloden och Medelhavet? Är du för kravet att samtliga vuxna invånare där ska ha rösträtt? Tycker du att alla ska kunna äga mark, röra sig fritt och bo där de vill och i övriga avseenden betraktas som lika inför lagen, oavsett etnisk härkomst? Svarar du ja är det bara att ropa med i parollen.
Vilken exakt konstitutionell form en sådan lösning skulle ha – en stat, två stater, federation – framgår inte av slagordet som sådant. Men det motsätter sig den situation som råder i dag: från floden till havet regerar en enda statsmakt, och överallt hanterar den palestinier som underlägsna halvmänniskor – i bästa fall femte klassens medborgare (innanför gröna linjen), i sämsta fall föremål för folkmord (i Gazaremsan). Att befria Palestina mellan floden och havet handlar om att skaka av landet just det arrangemanget. Skulle det bryta mot principen om alla människors lika värde?
Vare sig historiskt eller i dag har slagordet betytt att de judar som bor i området mellan floden och havet inte ska få finnas till. Som historikern Maha Nasser visar har det aldrig funnits en ”officiell palestinsk ståndpunkt som kräver ett påtvingat avlägsnande av judar från Palestina”. Fantasin om att slagordet skulle vara ett rop på folkmord tillkom när Israel efter sexdagarskriget lanserade en informationskampanj för att hävda att palestinier ville kasta alla judar i havet.
För visst är det så att alla människor har rätt till frihet, inte bara några?
Dock finns en officiell israelisk ståndpunkt om att palestinierna ska avlägsnas. Den har uttryckts av alla från landets första premiärminister David Ben-Gurion via Golda Meir, Shimon Peres och Ariel Sharon till sittande Benjamin Netanyahu. Ty det är detta det sionistiska projektet ytterst och alltid har handlat om: bara genom att driva bort palestinierna från landet mellan havet och floden kan det fyllas med en stat som enbart är till för ett annat folk.
Det är inte mer än intellektuellt hederligt att läsa på innan man slänger ur sig anklagelser om antisemitism mot dem som protesterar mot ett pågående folkmord. Gör man inte det hamnar man där det svenska offentliga samtalet – från höger till vänster till public service – hamnat: i knäet på den mest högervridna och fascistiska regering staten Israel någonsin haft.
Vill man i stället hålla fast vid principen om alla människors lika värde säger man nej till urskillningslös förstörelse av över två miljoner människors livsmöjligheter. Man höjer sin röst när en ockupationsmakt svälter och törstar ut en hel befolkning och bombar ihjäl hela familjer natt efter natt: man kräver ett omedelbart eldupphör. Och man går med i demonstrationer och ropar ”From the river to the sea – Palestine will be free”. För visst är det så att alla människor har rätt till frihet, inte bara några?
