Stulen familj till salu på outlet
Utställning problematiserar Ikeas ideal
Familjens relation till staten är ett centralt tema i konstens historia. Står familjens normer i en tragisk relation till statens lagar? Är familjen först och främst ett material och regeringsinstrument för att styra populationen eller något som faktiskt är suveränt som aldrig riktigt kan införlivas i statsformen?
Frågor som dessa har behandlats i tusentals konstverk och i dag, när staten allt mer lämnat över ansvaret till kapitalet att styra familjeformen, så är det vanligt att förstå denna outsourcing som ett nytt sätt att styra samhället i demokratiseringens namn. Detta är i alla fall en tanke som jag tror är utgångspunkten i Zandra Ahls konstnärskap. I åtskilliga verk har hon undersökt hur formgivning av enskilda objekt inte kan skiljas från formgivning av hierarkier och gränsdragningar för mänskligt liv över huvud taget.
Hennes nya separatutställning Family Outlet alluderar på en klassisk marxistisk tanke: Staten och kapitalet har stulit familjen från oss, så här ser det ut när de säljer den tillbaka. Och nu är det konstant rea: outlet!
Vad vi nu möter är ett slags monumental väggbonad, en kuliss möjlig att betrakta, grubbla över, installerad tillsammans med en inspelad uppläsning av texten Family Rules. Detta textkollage är baserat på referat från de senaste årgångarna av Ikea Familys kundklubbstidning – om hur en skapar en lycklig familj – samt Jan Brunius bok Kruka och kropp – Eva Bengtsson, konstnär och keramiker (2001).
Överallt är det kraften i det normativa som Ahls verk gör bruk av. Som när Brunius i Bengtssons krukor ser uttryck för ”den gamla devisen om tro, hopp och kärlek: tron på en högre makt, hoppet om den egna kraftens förmåga och kärleken till livet med dess livgivande energier”.
Referaten blandas upp med citat om familjen från skyltar, tallrikar, lampor, burkar och allehanda dekorativa attiraljer, ofta med en touch av svensk-amerikanskt 50-tal, vilka dominerar installationen. Ahl jobbar alltså med en inredningsnorm som saknar status i trendiga inredningsmagasin, min mor kunde ha köpt vad som helst av detta om hon sett det på en outlet i Vingåker.
En vanlig tanke är att familjenormen alltid redan är heterofil, och att en kritisk konstnärlig intervention vore att queera till den. Men i Ahls verk finns ingen sådan ansats, och heller ingen campaktig exotisering av en heteronormativ arbetarklass-estetik. Det rör sig heller inte om något upphöjande av dessa former och material till något slags finkonst.
Detta hade varit möjligt om de specifika objekten hade isolerats mer från varandra och stramt ramats in. Inte heller skapar utställningen några dissonanser genom att härma sätten på vilka dessa objekt exponeras i de affärer där de säljs.
Utställningens kvalitet uppstår i stället tack vare kombinationen av Ikeas familjenorm, det lika normativt problematiska talet om Eva Bengtssons konst och vägginstallationens specifika form. Om detta är en normkritisk utställning, så skapar den ingen plats för att självgott skratta åt den ena eller andra konventionen.
Vad Ahls Family Outlet gör är något mycket svårare. Den överöser både familjebilden och den normkritiska konsten med problem och möjligheter som ännu inte har ett namn.
