Skildrade Sverige via fotbollsplanen
Författaren Hans Erik Engqvist har avlidit
”Arsenal-Tottenham=mord” låter som en snaskig löpsedel men är en ungdomsbok av författaren och dalslänningen Hans Erik Engqvist som tyvärr avled den 18 januari, 84 år gammal.
Som så ofta hos Engqvist avtecknar sig berättelsen mot en fond av fotboll, den här gången det klassiska London-derbyt vilket bevistas av några 12-åriga killar från Sverige. Utrikiska agenter smyger dock omkring i Highburys inre, liksom en moderatpolitiker (!) med orent mjöl i påsen. Intrigen är rena fyrverkeriet och boken från 1982 är ett fint exempel på Engqvists spännvidd som berättare.
Engqvist debuterade 1978 med den språkligt rabulistiska ungdomsboken Rymmarna som bland annat förkunnar följande: ”En rapning, det är en ifrån magen kommande, genom matstrupen vibrerande, över tungan farande brakskit, som förkunnar att röven gått i baklås. Amen.”
Sammanlagt blev det omkring 40 böcker, huvudsakligen framförda i en stil som skulle kunna artbestämmas som en frejdigare variant av den socialrealistiska och problemorienterade tradition som omhuldades av Engqvists generationskamrater, som Gun Jacobsson (Peters Baby) eller Valter Unefäldt (Äh lägg av, säger Steffe).
Engqvists paradgren var dock fotbollen, och om den svenska ungdomslitteraturen hade haft sitt eget derby så skulle det naturligtvis utspela sig mellan Max Lundgrens Åshöjdens BK och Bråberga IF.
Det lilla samhället Bråberga och laget Bråberga IF är något som Engqvist återkommer till i bok efter bok, och liksom hos Lundgren framställs orten som ett Sverige i miniatyr. I novellsamlingen Lite offside (1997) får läsaren exempelvis följa ett antal Bråbergabor med anknytning till klubben, alla lite tilltufsade eller eljest.
Till mina egna favoriter hör Engqvists självbiografiskt färgade skildringar vilka också utspelar sig i Bråberga (med förebild i orten Brålanda i Dalsland).
I utvecklingsromanen Över älven in bland träden (1992) skjutsar den unge SSU:aren Hans Erik självaste Tage Erlander på en elektrisk truck, och fin tidsfärg finns också i Förräderi från 2005. Här leker huvudpersonen fridfullt med ”spitfajjern” medan führern gastar i radion av märket Centrum: ”Såväl i som ur drift spred den en svag doft av något obestämt men inte obehagligt”, skriver Engqvist.
”Tröja nummer 10” (2004) nominerades till Augustpriset och tillhör Engqvists mest kända böcker. Romanen om hur 15-åriga Lars lär sig leva med sorgen efter sin pappa är också en av författarens bästa, och när det kommer till matchskildringarna får till och med Max Lundgren finna sig uppfintad på läktaren.
Åtminstone den här gången.
