Europa, gnäll inte på Argentina!
När flera euroländer krisar visar landet imponerande tillväxt
1998 sålde Argentina det statliga oljebolaget, YPF, till spanska Repsol. När värderingen skulle göras skrevs plötsligt företagets reserver ned med 30 procent, för att bara månader senare skrivas upp igen. Ingen har blivit riktigt klar över hur det gick till, men dåvarande presidenten Carlos Menems och hans främsta funktionärers hemliga konton i Schweiz har varit ett konstant diskussionsämne i landet senaste årtiondet.
Repsol köpte YPF för under 10 miljarder dollar och på 13 år plockade de hem över 13 miljarder till Spanien; de sista åren var vinstutdelningarna 130 procent av vinsten. Under tiden investerade företaget knappt en dollar i landet och produktionen sjönk till hälften. Avfallet hällde man i gropar och skyfflade jord över.
Den 15 april åternationaliserade Argentina YPF, och reaktionerna lät inte vänta på sig. Spanien förkunnade via sin utrikesminister att “Argentina har skjutit sig själv i foten” och inledde handelssanktioner. En stor majoritet i EU-parlamentet krävde några dagar senare att hela EU ska följa efter. Kommissionens Barroso var “djupt besviken” över beslutet. Och den svenska regeringen håller med: “Sverige finner det generella mönstret i den argentinska regeringens politik med bäring på handel och investeringar oroande. Det skadar företagsklimatet … Sverige visar förståelse för de spanska problem som uppstått [genom nationaliseringen]”, säger Charlotte Sammelin, chef för UD:s handelsenhet.
Med sin statsreglerade kapitalism, där tidigare bland annat privatiseringarna av posten och Buenos Aires vattensystem tagits tillbaka, har Argentina dock nått tillväxt på 7–8 procent de senaste nio åren, och beräknas växa 4 procent i år. Alltmedan ortodoxt nyliberala EU, bättre “företagsklimat” till trots, fortsätter sjunka ihop. Spaniens förväntade BNP-tillväxt ligger en bra bit under nollstrecket. De kuggade eleverna läxar upp skolans stjärna. Man kan undra vem som egentligen skjuter sig i foten.
