Meriterade danskar som följer pengarna

Spännande noir-serie tillhör det bästa på länge

Natalie Madueño som Claudia i danska tv-serien ”Follow the money”. Serien gick under titeln ”Bedrag” på hemmaplan. Foto: DR/Christian Geisnaes

Ett riktigt dreamteam ligger bakom danska serien Follow the money som börjar visas i SVT i kväll. Den är skapad av Jeppe Gjervig Gram, en av författarna till braksuccén Borgen. På regisidan finns Per Fly, känd för utmärkta filmer som klasstrilogin Bänken, Arvet och Dråpet.

Follow the money är skriven i skuggan av finanskrisen och kretsar kring grön energi-bolaget Energreen. Också här, på den goda sidan, kokar ledningens drivkrafter ner till att berika sig, och man bryter lagen om det hjälper.

Upplägget är noir, med en plågad polis vars gnista tänds av hur östeuropeiska arbetare exploateras genom underleverantörer i Energreens vindkraftpark. Han ger sig ut på ett korståg som ska leda honom högt upp i den ruttna samhällstoppen.

Men känslan är också shakespearesk, åtminstone i början när spelpjäserna placeras ut. Inne i Energreens glänsande skyskrapa – slottet, kan man säga – dväljs kungen i form av vd:n Sander, och hans lojala vapendragare. En huvudroll har den ambitiösa, karriärsugna juristen Claudia som dras allt djupare in i uppdraget att skydda företaget och dess ledare till varje pris.

Starka krafter trycker på från olika håll. Inifrån dyker det då och då upp en skäggig svensk, en nästan mytisk figur som både pressar Sander och tar till våld mot utifrån kommande hot. På utsidan finns polisen Mads med sin vrede och sitt envisa rättspatos, och två tämligen fumliga tricksters: bilmekanikerna Nicky och Bimse.

De skulle så gärna vilja att några droppar av all rikedom som finns därute landade på dem, så att Nicky kan ta sin lilla familj från deras trånga förortslägenhet, och Bimse kan festa mer ståndsmässigt. När de beslutar sig för att stjäla en flott bil åt några gangsters griper de oavsiktligt in i en historia som är större och farligare än de kunnat föreställa sig.

Klasstematiken löper som en röd tråd genom serien, och Per Fly vet att gestalta den. Se hur folk rör sig i Köpenhamn, och se hur hemmen ser ut! Nickys kärvt funktionella kub i det ruffiga bostadsområdet, Mads och hans familjs hårt belånade lilla medelklasshus, Claudias charmiga sekelskiftesvåning i city, Sanders vita, luftiga arkitektdröm med utsikt. Lyxen runt Energreen skildras så att det vattnas i munnen och man blir förbannad samtidigt.

Klichéer kanske, men de fungerar och vi får lära känna alla figurerna och människorna runt dem. Serieskaparna skriver in berättelsen i karaktärerna och deras handlingar. I rollerna är det idel toppskådespelare, med Nikolaj Lie Kaas som Sander, Thomas Bo Larsen som Mads och Natalie Madueño som Claudia, tyvärr den enda riktigt framträdande kvinnliga rollen.

Samtidskänslan är stark i denna skickligt stiliserade värld och thrillersnaran dras effektivt åt ju längre vi tränger in i den. Visuellt är serien en fest, vackert blek och skarp i konturerna. Historien tovar ihop sig en smula i mittenavsnitten, och den tangerar också det konventionella här, men detta är ändå den bästa serie jag sett på länge.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln