Myndighetens kampanj kan leda till självcensur
Vilken satirtecknare vågar teckna fritt med risk för att bli utpekad som ett säkerhetshot?
”Skratt som kan skada” är titeln på en av punkterna i Myndigheten för psykologiskt försvars nya kampanj ”Bli inte lurad”. Kampanjen ska bland annat upplysa svenskarna om den potentiella faran med satir, som myndigheten menar – trots att den liksom parodier och memes är en ”vanligtvis harmlös underhållningsform” – kan användas till att ”förlöjliga eller kritisera personer eller åsikter”. Ja, satirisera med andra ord.
Vilken satirtecknare vågar tänka och teckna fritt med risk för att bli utpekad som ett hot mot den nationella säkerheten?
Mycket har satirtecknarkåren fått utstå av kränkningar, hot och trakasserier. Men när en myndighet ger sig till att förtala oss i en rikstäckande kampanj riktad till allmänheten har onekligen en David och Goliat-situation uppstått. Tur för oss satirtecknare att vi är vana vid att slå uppåt.
Men låt oss ta ett av kampanjens bättre råd och ”fundera kring vad syftet är bakom informationen du ser, hör eller läser”. Vad vet vi till exempel om förhållandet mellan den svenska staten och satiren?
Senast den svenska staten manade satiriker att dämpa sig var under andra världskriget. Svenska satirtecknare med norska exiltecknaren Ragnvald Blix i täten häcklade Hitler och de andra nazitopparna med sina djärva karikatyrer. Regeringen ville ”hindra pressens publicering och spridning av åsikter som kunde uppfattas som provokativa av de krigförande länderna, framför allt av Nazityskland”. En ändring i grundlagen gjorde det möjligt att återinföra censur. Censuren är aldrig långt borta, särskilt i tider av kris, krig och konflikt.
Myndigheten för psykologiskt försvars kampanj ”Bli inte lurad” misstänkliggör oss satirtecknare vilket riskerar att leda till självcensur i kåren. Genom att introducera för en bred svensk allmänhet det problematiska begreppet whataboutism, som kan missbrukas till att slå ner alla invändningar, verkar kampanjen också vilja punktera själva syftet med vår verksamhet: att peka ut maktens hyckleri.
Det är en skön värld för makten som Myndigheten för psykologiskt försvar målar upp
Med whataboutism, eller ursprungligen whataboutery, menas ett tu quoque-argument, bokstavligen ”du också” – alltså en anklagelse om hyckleri. Eller med myndighetens egna ord: ”att ta fokus från ett argument genom att belysa ett annat ämne eller fenomen (’men det här då!’) som inte har fått lika mycket uppmärksamhet, men som inte är relevant i frågan.”
Men hur ska hyckleri kunna synliggöras utan jämförelse? Och vem bestämmer egentligen vad som är relevant i frågan? Det är en skön värld för makten som Myndigheten för psykologiskt försvar målar upp.
Det finns många mer eller mindre rättframma sätt att censurera. Men den form av censur som är svårast att få bukt med är den som sätter sig i folks sinnen. Som får deras tankar att stelna och som gör dem rädda att stå på fel sida när drevet går. Och det är just den sortens censur Myndigheten för psykologiskt försvar nu bidrar till att skapa.
Men värst av allt är ändå myndighetens egen bristande research som blottas i beskrivningen av satiren som ”harmlös underhållning”. Satiren är, som vi vet, på blodigt allvar.
Karin Z. Sunvisson är satirtecknare.
