Nej, det finns inga skäl att glädjas över Farages framfart
UKIP tar inte röster från nazisterna
”Medan finanskrisen har sett verkligt rasistiska och invandringsfientliga partier växa fram i Grekland och till och med i Schweiz, kommer den enda motsvarigheten i Storbritannien, British National Party (BNP), att krossas i dagens val”.
Det spådde konservativa The Spectators redaktör Fraser Nelson, när Svenska Dagbladets ledarsida i går gick över Nordsjön för en gästanalys med rubriken ”Nyfascismen kvävdes i Storbritannien”.
De andra partierna går främlingsfienderna till mötes och lovar att sätta åt invandrarna. Mattan rycks undan för BNP. I stället får vi ett Ukip på kring 15 procent.
Och de är ju inte rasister. Halleluja.
Hur vet han det?
Det har Nigel Farage själv sagt på nåt valmöte.
Det är ungefär som att säga att vi ska vara tacksamma för att SD går så bra, så att vi slipper Svenskarnas Parti. För SD är ju rumsrena, det har Åkesson sagt.
Men visst: tricket att tala om verkliga och overkliga rasister är en förklaring till framgångarna för partier som snarare kommer ur en högerpopulistisk än en fascistisk tradition, som Ukip, Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti. Eftersom de inte kan beslås med heilanden och hakkors, kan de i gengäld spotta ur sig rasistiska, sexistiska och homofoba fördomar i tid och otid. Gnäll inte på oss, vi är ju trots allt inte nazister.
Det räcker med en snabb titt i valstatistiken för att genomskåda illusionen.
BNP har som mest tagit drygt en procent.
Det är inte dem Ukip kväver. De har aldrig andats.
Det är det anständiga Storbritannien.
