Svenskt efterskalv i Cannes
Magnus von Horns film en av få debuter på festivalen
CANNESFESTIVALEN Förra året vann Ruben Östlunds Turist Cannespublikens hjärtan, en sällskapsresa med välordnade tablåer av familjegräl i grälla färger. Uppsluppenheten då – ingen komik följer utan ångest – har på årets festival övergått i nattsvart mörker. Som så ofta på filmens parnass är det mörkret som svävar högst. Och där passar även svensk film 2015.
Redan i februari hyllades Beata Gårdelers Flocken på Berlins filmfestival. Filmen, baserad på verkliga händelser, handlar om en pojke som döms för våldtäkt på en jämnårig flicka. Ändå är det offret och hennes familj som tilldelas rollen av syndabock, illa sedd av byborna som samlar sina trupper.
I Magnus von Horns Efterskalv, en av få debuter i Cannes i år, är det den 17-årige John som återvänder efter att ha avtjänat ett tvåårigt fängelsestraff för mordet på en före detta flickvän. Trots omständigheterna gör han det till samma hemmiljö i den västsvenska myllan, och på samma skola, med elever och deras föräldrar som slår bakut, medan personalen ängsligt tittar på. Inga goda förutsättningar, men John vet inget alternativ.
Så fortsätter drevet, i verkligheten och allt oftare på film, kanske med Tomas Vinterbergs Jakten som inspiration. Fast Efterskalv står helt på egna ben, i de strama bilderna mer europeisk än svensk. Vid sin sida har von Horn, skolad i Polen, Ida-fotografen Lukasz Zal, vars kameraarbete gör avtryck även här. Dröjande och med ständigt nya perspektiv ger den förhöjt liv till en miljö med sjunkande moral.
Ett förhärskande patriarkat, låsta roller och misstag som upprepas: hur ska huvudpersonen, mot denna bakgrund, kunna tvätta av sig bilden som vardagsmonster? Systemet må tillåta en andra chans, men inte de som befolkar det. Människor vars enda drivkraft tycks vara det personliga stigmat, en gemenskap som bara sluts upp runt det avvikande.
Efterskalv är gjord med en personlig röst och en konstnärlig övertygelse som står ut i svensk film. Man kan bara hoppas att den nya filmpolitiken skapar förutsättningar för fler av dess sort.
Fotnot: Bland kortfilmer i Cannes tävlar Isabella Carbonells Pojkarna, om en ung manlig sexförbrytare som får sona sitt straff på anstalt.
