Hon poddar om sin obotliga cancer
Elin Kjos och hennes syster Ida påminner om alla de dagar vi ska leva
För drygt två år sedan gick träningsprofilen och den före detta elitsimmaren Elin Kjos, 34, till läkaren med en envis hosta som aldrig gav med sig. Det visade sig vara lungcancer.
En tjugo centimeter stor tumör i höger lunga opererades bort, men cancern hade spridit sig i kroppen. Läkarnas dom var att sjukdomen var obotlig. Ingen behandling skulle göra henne frisk, bara ge henne mer tid.
Ända sedan den där omvälvande dagen för två år sedan har Elin Kjos delat med sig på Instagram av känslorna kring beskedet, vägen genom cellgiftsbehandlingar och hur hon tränar för att orka. Trots den tuffa behandlingen har hon mått bra och cancern har varit vilande.
I april i år upptäckte läkarna att den spridit sig till skelettet. Plötsligt fick smärtan hon haft i ryggen de senaste veckorna en förklaring. Allt kastades omkull igen. Tiden var ännu mer knapp än tidigare.
I podcasten ”Systrarna Kjos” pratar Elin Kjos och systern Ida Kjos, jurist och krönikör, på syskons vis om livet, döden och allt däremellan. Det som skiljer dem från andra är Elins diagnos.
Trots det berör de den inte alls i vissa avsnitt. I stället handlar det om kroppsideal, influencerns ansvar för vad de publicerar i sociala medier och Idas fullspäckade liv som småbarnsmamma.
Mest intressant blir det dock när systrarna samtalar om sjukdomen och sitt sätt att hantera den. Cancerdiagnosen har fått Elin att gå i terapi och hitta ett nytt förhållningssätt till döden. I stället för begränsningar vill hon se möjligheter och hon har jobbat med att vända tuffa besked till en tro på att allt kommer att bli bra. Samtidigt fortsätter hon träna regelbundet och äta för att orka behandlingarna.
Jag tvivlar på att jag skulle hantera en liknande diagnos lika genomtänkt och sansat och tror heller inte att det bör vara målet. Men att lyssna på Elin ger perspektiv och påminner om PO Enquists smått uttjatade, men fortfarande klassiska citat: ”En dag ska vi alla dö, alla andra dagar ska vi leva”.
