”Kom inte hit till isbjörnarna”
Petter Larsson om regeringens tältläger för flyktingar
När regeringen förklarade att man kan komma att inrätta tältläger för att hysa nytillkomna asylsökande, i den mån mer reguljära boenden inte räcker till, drar man efter andan.
Skulle vi inte kunna skaka fram bättre boenden än så, vad med alla dessa nedlagda militära logement och tomma kyrkor? Alla dessa pråliga kongresscenter?
Det är möjligt, det är den vänliga tolkningen, att regeringen försöker göra en Angela Merkel och tydligt säga: wir schaffen es, vi klarar det här.
Detta i kontrast till de borgerliga partier och opinionsbildare som ojat upp sig i falsett över hur många skattesänkarkronor akutinsatserna kan kosta, och till och med talat om folk som flyr för sina liv som gökungar, vilket moderatpolitikern Ulf Kristersson gjorde häromdagen. Ni läste säkert Folkpartiets och Moderaternas skuggbudgetar. Prio ett: ytterligare skattesänkningar med 25 respektive 30 miljarder.
Men risken är uppenbar att tältlägeridén uppfattas precis tvärtom, som ett vi klarar det inte.
Det har med tajmingen att göra.
Det kan ju tänkas att vi en dag hamnar i en situation där bara tältläger återstår.
Men där är vi inte i dag. Och inte i morgon. Så sent som i tisdags avfärdade Migrationsverket att det skulle behövas.
Varför i det läget slå på stora trumman, om det inte vore för att sända en avskräckande signal till flyktingarna? Kom inte hit, ni hamnar i tält i isbjörnsland.
