Vilt fotofusk – till varje pris
”Att allt jag gjort nu blir ifrågasatt, det förstår jag”, säger Terje Hellesø, fotografen som visade sig ha klippt och klistrat med lodjur och mårdhundar.
Det är inte första gången som naturskildrare avslöjas som fuskare.
Förra året fick spanjoren José Luis Rodriguez lämna ifrån sig en wildlife-utmärkelse, när det upptäcktes att den iberiska vargen han fångat i närbild i själva verket bodde i en djurpark utanför Madrid. Den prisade National Geographic-plåtisen Art Wolfe har trixat med såväl zebraränder som elefanter. Medan Steve Blooms perfekta moln över savannerna länge har ifrågasatts på fotoforumen på nätet.
Där är det också känt att hetsen kring internationella tävlingar och enorma prissummor skapar ett allt hårdare machoklimat i fotovärlden. Att vinna har blivit så viktigt för dessa män i khakivästar (jo, det är i stort sett bara snubbar) att man är beredd att gå över gränser, riskera hela sin trovärdighet och karriär.
Manipulationerna är i detta sammanhang knappast några konstnärliga experiment, som Bo Madestrand påstår i Dagens Nyheter (6 sept). Snarare en sorts doping.
De fejkade lodjursbilderna som gav Terje Hellesø titeln Årets naturfotograf är exempel på en stagnerande genres besatthet av teknisk fulländning och porträtt på ovanliga djur som stirrar in i kameran. Eller på flocken som springer i solnedgång. Inzoomningar på färgglada flygfän kan också funka.
Det är sällan bilder som säger något om vår tids komplicerade förhållande till natur och miljö. Däremot en hel del om stjärnfotografers vurm för prestige och status.
