Klassretoriken är falsk i debatten om drogerna
Leonidas Aretakis svarar Kajsa Ekis Ekman om narkomanernas barn
REPLIK Kajsa Ekis Ekman skriver att ”narkomanens barn” är osynliga i drogdebatten och att en avkriminalisering ”skulle göra det svårare att hjälpa dem”. Trappa upp kriget mot drogerna för barnens skull – Richard Nixons ande hade inte kunnat väsa det bättre.
Hon sällar sig därmed till en rad vänsterröster som driver på kriget genom att skifta fokus från människor i missbruk till sporadiska ”partyknarkare” i Djursholm. Klassretoriken är dock falsk då halva marknaden utgörs av cannabis, knappast en lyxig partydrog, samt då ett fåtal storkonsumenter – främst arbetare som fastnat i missbruk – står för en större del av bruket. Vanliga människor som förlorat en närstående, blivit avskedade, eller fastnat i en depression alltså.
Studier visar därför att det polisvåld som förespråkas av Tidölaget och den nykonservativa vänstern skulle slå som hårdast mot samhällets mest utsatta.
”Ingen av de som deltar i drogdebatten nämner ens barnen”, påstår hon och blottar endast hur oinsatt hon är. Detta lyfts ständigt, bland annat av Jennie Gejel på Brukarföreningen Stockholm, vars svar på Twitter Ekman gärna får läsa. Felen är för många för en kort replik, som att hon blandar ihop avkriminalisering (av bruk) och legalisering (av försäljning och framställning). Man blir också nyfiken på inom vilka andra områden som våld mot föräldrarna hjälper arbetarbarn.
Min bok ”Extas i folkhemmet” verkar hon inte ha läst, då hon anklagar mig för att intervjua ”forskare, säljare, brukare, politiker och poliser – men inte ett enda barn till missbrukare”.
För det första är det en idéhistorisk bok om psykedelika, som inte ens är beroendeframkallande. Ändå ville jag lägga fokus på missbrukets avskyvärda konsekvenser för barn genom att rama in ett helt kapitel kring flera intervjuer med dottern till psykologen och jazzmusikern Björn Netz. En av 1960-talets främsta LSD-forskare som alla minns med värme, men också en kicksökare som förstörde både karriär och äktenskap med amfetamin och sprit. Kapitlet slutar med att hans fru ger dottern två råd: ”Testa inte droger och gift dig inte med en musiker.”
Sådana här valser är vi numera vana vid, både från Kajsa Ekis Ekman och det svenska drogkrigets försvarare. Som pågått i snart fyrtio år, ständigt sågat av forskare – och som det nu är dags att utvärdera.
Leonidas Aretakis är journalist och författare
