Svensk litteratur vore fattigare utan honom
Många har läst Hans Björkegren, färre vet om det
Många är vi som har läst Hans Björkegren, men kanske är det inte alltid som vi vet om det. Björkegren gick bort i helgen, 84 år, och har en diger verklista bakom sig. Hans författarskap, från tidigt 50-tal med Den blå lyktgubben fram till Ryska posten – de ryska revolutionärerna i Norden 1906-1917, är möjligen inte de verk som är mest bekanta. Men alla som på svenska har läst Fjodor Dostojevskij, Anna Achmatova, Boris Pasternak, Aleksandr Solzjenitsyn, Anna Politkovskaja eller Svetlana Aleksijevitj – för att nämna en handfull namn – har förmodligen läst dessa i Björkegrens översättningar.
Hans Björkegren var journalist i grunden. Korrespondent i Moskva för Stockholms-Tidningen i början av 60-talet och senare samma decennium chef för de nordiska nyhetsbyråerna där. Han smugglade också ut flera av Solzjenitsyns manus till väst, en bragd som också är ett slags översättning – att ”flytta över”, som etymologin till termen har det.
Utan Björkegren, som inte sällan såg till att ge oss mer korrekta, fullständiga översättningar av den äldre ryska litteraturen, så hade svensk litteratur varit fattigare. Små språkområden som svenska kräver många och goda översättningar.
Hans Björkegren berikade vår litteratur och tack och lov finns hans verk kvar att läsa, njuta och beundra. Hans sista översättning, så vitt jag vet, var Jakobs stege av Ljudmila Ulitskaja, som kom ut för ett par månader sedan.
