Satir i Cannes: Vilda västern i Putinland
Våld, korruption och cynism i ryska filmen ”Leviathan”
CANNESFESTIVALEN Den krigsdrabbade verkligheten tycks spilla över även på croisetten i Cannes. Under en starkt politisk festivalupplaga syns dokumentärer och spelfilmer från konflikternas Syrien, Tjetjenien, Irak, Mali, Bosnien, med flera.
I Maidan har en av Ukrainas främsta filmare, Sergei Loznitsa, låtit kameran gå över Kievtorget under tre händelserika månader. Att göra historia av samtiden medan den brusar förbi är en förstås en paradoxal uppgift. Verkligheten förändras medan den beskrivs.
Men så gör inte heller Loznitsa anspråk på någon tredje ståndpunkt. Hellre än tung politisk fördjupning visar Maidan på vår tids behov av motstånd och solidaritet. Som en fluga på väggen följer kameran främst proteströrelsen från fredliga demonstrationer med hög kamratanda till gatstensattackerna mot parlamentet. En inre resning utlöst av ett yttre förtryck.
Meste Putinkritikern i Cannes är för övrigt ryske Andrej Zvyagintsev, vars Leviathan är en nattsvart nutidswestern om en avlägsen by som bågnar under våld, korruption och cynism.
I en scen nära Barents hav, kanske en av festivalens mest minnesvärda, firar en födelsedagsjubilar på picknick med att fyra av sin kalasjnikov mot foton av forna presidenter: Lenin, Stalin, Gorbatjov, även Jeltsin. Däremot har han valt bort ännu mer aktuella exempel, för att samtiden, i brist på historiskt perspektiv, ska få ligga till sig lite.
Det är förstås satir på hög nivå. Annars tycks sarkasmerna ha spelat ut sitt mandat i Leviathan. Den vidunderliga, groteska verkligheten talar för sig själv.
