Nazisten som var flyktingkoordinator
Marcus Wallén har skrivit om den mystiske SS-officeren
Han var SS-officer – och svenska statens flyktingkoordinator.
Beräknande och hänsynslös – samtidigt som han hjälpte till att rädda tusentals svensktalande ester ur Stalins klor.
I sin nya bok försöker journalisten Marcus Wallén slutligen lösa gåtan om den mystiske Ludwig Lienhard.
Vid den sista resan är allt kaos.
Kajen i Tallinn är överfull med folk.
Ryktet har gått: ”Triina” ska ta ombord flyktingar.
Mitt i den sjudande folkmassan står tysken Ludwig Lienhard med dragen pistol. Han svär, hotar, domderar. Försöker få ombord just de familjer han har lovat att rädda.
Den nazityska fronten i östra Estland har kollapsat och Stalins röda armé avancerar mot Tallinn.
För den sista lilla spillran av svensktalande ester kan det här bli sista chansen att komma undan.
”Triina” kommer till sist iväg. Skeppet kan ta 200 människor, men är nu packat med 500.
Det blir en vådlig resa, men dagen därpå, samma dag som Sovjetstyrkorna går in i Tallinn, siktar Triina land. Sverige.
Runt 7 000 svensktalande ester flydde till Sverige under krigsåren. De var de sista resterna av det folk som åtminstone från 1200-talet flyttat från Sverige till de estniska kustlandskapen, och bosatt sig i vad de kallade Aiboland, öbolandet. Deras boplatser fick namn som Ormsö, Nuckö, Rågöarna och Odensholm.
Ludwig Lienhard var direkt involverad i att få över åtminstone 3 000 av dem till tryggheten.
Lienhard var på samma gång SS-officer, svenska statens flyktingkoordinator och, åtminstone enligt vissa uppgifter, Heinrich Himmlers förtrogne. Medlem i nazistpartiet – samtidigt som han med risk för sitt eget liv räddade människor från lidande och död.
Denne minst sagt komplicerade individ är huvudperson i ålänningen Marcus Walléns bok Falkens flykt.
– Han var en otroligt komplex människa. Jag vet nog fortfarande inte riktigt var jag har honom, trots att jag läst väldigt mycket om honom, säger Marcus Wallén.
Med uppfinningsrikedom och under stora vedermödor gjorde Lienhard från den 20 juni 1944 nio resor över Östersjön med det lilla fartyget ”Juhan”, innan den sista vådliga färden med ”Triina”.
Han förväntade sig att bli hjälte.
I stället kom hans förflutna ikapp honom.
Det var många olika agendor som drev honom samtidigt. Man ska nog inte föreställa sig att det var enbart godhet.
Han anklagades för att ha tagit betalt för resorna över Östersjön, att det förekommit mutor, att han tillhört den tyska underrättelsetjänsten. Dessutom fanns han med på en lista över personer som de allierade ville ha utlämnade.
– Han var en entreprenör och opportunist. Det är svårt att kalla honom ond, han kunde uppenbarligen ha en god sida. Han såg mellan fingrarna så att mobiliseringspliktiga unga män kunde fly, till exempel. Samtidigt var han hänsynslös.
Det är nog omöjligt att bli helt klar över vilka motiv Ludwig Lienhard verkligen hade.
Marcus Wallén gav ut sin första bok Naziguldet och de invigdas hemlighet 2019 och har ägnat åren sedan dess med att efterforska Lienhards liv. Bland materialet finns tusentals sidor från svenska, amerikanska och tyska arkiv.
Som Marcus Wallén ser det tänkte Lienhard alltid ett steg i förväg, och hade alltid en agenda – även om denna agenda skiftade. Estlandssvenskarna blev brickor i hans spel.
Först skulle svenskbygden bli propaganda, ett skyltfönster där nazistregimen kunde visa upp en vacker sida av tysk ockupation. Sen skulle de bli Waffen-SS-soldater, sen någon slags spioner i tysk tjänst och till sist Ludwig Lienhards biljett till Sverige.
– Det var många olika agendor som drev honom samtidigt. Man ska nog inte föreställa sig att det var enbart godhet. Att han dessutom berikade sig själv på de här resorna kan man väl nästan slå fast i dag.
Lienhard hade engagerat sig för estlandssvenskarna och gjort sig till deras företrädare i kontakten med Nazityskland, mest som ett försök att hitta ett lugnt hörn där han kunde överleva kriget, menar Marcus Wallén.
När svenska staten insåg att de svensktalande esterna ville fly var det honom man behövde slå sig i lag med.
– Det tog några år för Sverige att vakna, men då tog man det på stort allvar. Så stort allvar att man gjorde Ludwig Lienhard till flyktingkoordinator och avlönade honom. Det måste vara ganska unikt, att man anställer en SS-officer som det.
Marcus Wallén ser Lienhards engagemang för estlandssvenskarna som ett sätt att förbereda sitt eget avhopp. Hans familj bodde redan i Stockholm och svenska staten hade lovat Lienhard 15 000 kronor för varje skepp med estlandssvenskar som han kunde få ut ur Baltikum.
Men det finns ytterligare ett möjligt motiv till resorna, som är svårt att belägga: Att flyktingarna skulle användas som ”goodwill” i SS-chefen Himmlers hemliga försök att få till en separatfred med västmakterna.
Vilka Lienhards planer än hade varit så gick de om intet. Han var inte välkommen i Sverige.
Desillusionerad renoverade han ett gammalt fartyg, ”Falken”, och seglade med det till ett nytt liv i nazistkolonin Argentina.
Just runt ”Falkens” avfärd, den flykt som titeln anspelar på, finns ett olöst mysterium kvar, menar Marucs Wallén.
– Varför hade man så oerhört bråttom att ge sig ut med ”Falken” vintern 1947–48 när det stormade som värst? Det var nånting som gjorde att de var tvungna att resa just då. Om man spekulerar väldigt vilt kanske man ändå kan fråga sig om det fanns någon hemlig passagerare på båten. Det förefaller visserligen otroligt, eftersom svenska tullen var ombord och genomsökte ”Falken” flera gånger. Samtidigt hade ”Falken” renoverats i flera år … Någonting finns där. Men jag vet inte vad.
