Alkoholromantik i media inte helt nykter journalistik
Metros avslappnade kändisintervjer ändå sunkiga och flabbiga
Vi måste prata om alkoholromantiseringen i Metros intervjuserie ”Kellman möter”.
Att Metro överhuvudtaget tar ett initiativ som tidning, att faktiskt skriva något som kan klämmas in bredvid bemanningsföretagens tips, måste väl applåderas i någon mån. Men det man valt att satsa på är ett slags boys club där Johan Kellman Larsson dricker med en kändis, oftast äldre snubbar. Ett kvitto på vad som förtärts trycks upp stort.
I fredags var det visserligen en kaffe med Linda Pira. Samtalet kändes genast mer lågmält, frågorna mer allmänna. I övrigt vilar något ofrånkomligt sunkigt och flabbigt över serien. Vodka med Leif GW, starkölslunch med Fredrik Wikingsson.
Det som faktiskt kan beskrivas som problematiskt är Kellmans observationer kring konsumtionen, att stora delar av person- och platsbeskrivningen tillåts kretsa kring alkohol. Gärna lite droger också.
Det är förmodligen tänkt som en charmig, avslappnad form. Tydligt framgår det som annars sällan uttalas: Intervjuer förutsätter ofta både mat och dryck.
Att skriva ut detta faktum är ett tabu inom intervjuformatet som nu bryts. So far so good, men det sker inte helt friktionsfritt när journalistiken ska vara hipp och öppen.
Det är något med att dricka alkohol på jobbet som fortfarande skaver. Åtminstone beträffande den som ställer frågorna. Det gör att jag läser texten mer vaksamt.
