Bra att Frostensons sida av saken nu hörs
Ulrika Stahre: Men de nya uppgifterna ursäktar inte förminskandet av sexuella trakasserier
I en stort uppslagen artikel i Ystad Allehanda skriver journalisten och juristen Jesús Alcalá ett försvarstal för Katarina Frostenson, kanske det första och mest genomarbetade försvarstalet sedan Akademiens kris dundrade i gång för snart ett år sedan.
Några av Alcalás uppgifter är graverande: att Frostenson plötsligt uteslöts ur mejlutskick och diskussioner, att hon faktiskt inte hade deltagit i beslut rörande bidrag till den verksamhet hon lett tillsammans med sin man, den våldtäktsanklagade ”kulturprofilen”. Att hon ställts inför ultimatum att antingen själv avstå från delar av Akademiens arbete eller avgå.
Det är bra att fler sidor hörs i denna intill förruttnelse infekterade konflikt. Personer som behandlats illa är så gott som undantagslöst värda empati, så även nu.
När jag läser Alcalás artikel slås jag av hur tydligt konfliktlinjen från början gick, och fortfarande går, vid Matilda Gustavssons artikel ”18 kvinnor: Kulturprofil har utsatt oss för övergrepp”. Den som tror på kvinnorna som vittnar, ser inte att Sara Danius har hanterat problemet på ett felaktigt sätt. Den som tror på ”kulturprofilen”, som nekar till allt, tycker förstås att det hela är en skandal.
Alcalá kallar artikeln ”journalistiskt undermålig”. Hans främsta argument är att den innehåller anonyma vittnesmål. Att flera kvinnor framträder med namn och bild föredrar han att inte låtsas om.
Det är ett slarvigt och förminskande sätt att se på så allvarliga saker som sexuella övergrepp och trakasserier.
