Glömt handelsavtal på väg att ta över
Halva världsekonomin smygs in – och Sverige är med på ett hörn
Är det någon som kommer ihåg globaliseringsrörelsen? I slutet av förra årtusendet stoppade aktivistgrupper det globala investeringsavtalet MAI genom att sprida den hemligstämplade texten. 1999 blev de framgångsrika demonstrationerna mot WTO i Seattle rörelsens elddop. 2001 ställde lobbyorganisationen TABD, Transatlantic Business Dialogue, in sitt Stockholmsmöte vid blotta hotet om demonstrationer.
Tiderna förändras, och inte alltid till det bättre. I fredags släppte Frankrike, som sista land, sina återstående invändningar mot ett planerat frihandelsavtal EU-USA, Trans-atlantic Trade and Investment Partnership (TTIP). Under veckans G8-toppmöte kommer det troligen tillkännages formellt att förhandlingarna börjat. I svenska medier har uppmärksamheten varit minimal – men inte heller vänstern och miljörörelsen verkar ha noterat att något är på gång. Det handlar ändå bara om historiens största frihandelsavtal, omfattande runt 50 procent av världsekonomin och handel värd 650 miljarder dollar.
Någon dagordning för förhandlingarna har, föga överraskande, inte offentliggjorts. Men exempelvis de spanska och brittiska regeringarna efterlyser i ett gemensamt utspel ”inte bara sänkande av tullar utan ett tacklande av frågor som investeringshinder, offentlig upphandling, tjänstehandel och intellektuell äganderätt”.
I början av juni läckte hemliga utkast till EU:s förhandlingsmandat ut. Där framgår att åtminstone EU-kommissionen är fast besluten att inkludera så kallat ”investeringsskydd” – alltså klausuler som låter privata företag stämma länder i internationella handelsdomstolar för demokratiskt stiftade lagar som skadar deras investeringar eller minskar deras framtida vinster (Philip Morris har exempelvis stämt Uruguay och Australien över varningstexter på cigarettpaket, med stöd i de ländernas frihandelsavtal med USA).
Detta har, konstaterar tankesmedjan Corporate Europe Observatory, varit ett starkt krav från i stort sett alla företagslobbygrupper på bägge sidor Atlanten. USA:s handelskammare varnar exempelvis för ”onödiga sociala, miljömässiga och ´rätt att lagstifta´-regler” som bland annat en del EU-parlamentariker insisterat på. ”Industrin kommer att motsätta sig varje avtal där investeringsskydd får ge vika för politiska mål, som arbetarskydd och mänskliga rättigheter”, förklarar ”Europeiska Serviceforumet”, där Svenskt Näringsliv är medlem.
Just Svenskt Näringsliv är faktiskt en av få aktörer här som uppmärksammat att något händer. Faktiskt tar de själva åt sig äran av att ”under flera år med en dåres envishet ha talat sig varm för” avtalet, bland annat i det alltjämt högst aktiva TABD, denna gång dock utan att många utomstående uppmärksammat det. ”Om det inte varit för Svenskt Näringsliv, hade frågan aldrig kommit så här långt, så här fort”, hävdar organisationens Olof Erixon i en egenproducerad artikel, med rubriken ”Lyckad lobbying öppnade för frihandelsavtal”.
