Prisad vare bögerotiken
Implicit erkännande av prästens begär
Härom veckan tillkännagavs årets Hasselbladspristagare, den tyske fotografen Wolfgang Tillmans. Det må låta fasanfullt vulgärt, men när jag tänker på hans fotografier så är det i första hand på den motivkrets som lånar av bögporr och gayestetik: med män som objekt och ljuvligt inzoomade och exponerade rövhål, rakade nackar, hud och hår. Jag tänker på en underbar kroppslig intimitet på display över en hel vägg på Panorama Bar i Berlin eller ett omslag till gaytidskriften Butt.
All denna salighet som till sin natur - om vi tänker bögporr - absolut inte är riktad till mig som heterokvinna. Infinner sig gör den befriande känslan av att vara helt exkluderad som begärsobjekt - och samtidigt tillåtas objektifiera hej vilt. Och vem vill egentligen ha heteroporrens trista estetik när man kan gapa över bulorna på Tom of Finland-killarnas tajta jeans, dregla över sexpacken i Gayletter och rulla runt i glitter, uniformer och unga, vackra martyrer tillsammans med Pierre et Gilles? Den bögerotik som genomsyrar stora delar av konsthistorien är på många sätt så mycket roligare än dess sexistiska bilder av kvinnor.
En vän som var protestantisk präst bekände en gång att han egentligen kände sig oerhört dragen till katolicismens kitschiga estetik och eggande ritualer.
I så fall är heteroestetiken som protestantismen, och gayestetiken som katolicismen. Och det faktum att Wolfgang Tillmans får Hasselbladspriset, ett implicit erkännande av prästens begär.
