Ajvide Lindqvist-filmen är genial som invigning
Göteborgs filmfestival fångar rädslan i en osäker framtid
Ingen kan ha missat att det byggs i Göteborg. Stora delar av staden göms bakom byggplank, det grävs och gjuts. Några färdiga signaturbyggnader sticker ut och upp, Karlatornet på Hisingen och Hotell Draken på Olof Palmes plats (vilket torn som är Saurons och vilket som är Sarumans kan kvitta, men den glödande, lavalika dekorationen inne på hotellet hjälper inte till att få bort tanken på Göteborg 2024 som ”Sagan om de två tornen”).
När Göteborgs 47:e filmfestival kickar igång är centrum just Draken, både biograf och hotell. Det är nytt, fräscht och fräckt. Och onlinefestivalen har kommit för att stanna vilket gör att ytterligheterna förenas: ett stabilt flådigt centrum och en spridd periferi, sprawl i filmform.
Men också flådiga centra har sina sprickor. När personalen på de nyligen hackade Filmstaden-biograferna måste skriva biljetter för hand syns revorna i den eleganta väven.
Invigde i går gjorde Thea Hvistendahls filmatisering av John Ajvide Lindqvists ”Hanteringen av odöda”. En norsk-svensk legering, som delar av premiärpubliken kunde ta till sig direkt efter minglet på Petter Stordalens hotell. En brygga mellan kulturer och affärer? Filmen skildrar den flytande gränsen mellan död och liv, mötet med de före detta döda. De odöda, zombies på sätt och vis, men ändå inte helt gjutna enligt den gängse populärkulturella klichén.
”Hanteringen av odöda” är svår att kategorisera. Delvis försiktigtvis en skräckfilm, delvis ett drama om att älska och förlora, om en stark och olycklig, obesvarad kärlek. Som invigningsfilm till en festival som bland många teman även tar sig an artificiell intelligens är den genialisk. De odöda saknar känslor, de är bara kropp (eller ytterligare något, odefinerbart). Roboten, vår nygamla kompanjon, skapar sig genom att härma oss men är även den renons på genuina känslor. Åtminstone än så länge? Rädslan i en osäker samtid som kan te sig mer och mer svårtolkad fångas i både invigningsfilm och fördjupningar i teknikens kulturella konsekvenser.
Filmfestivalens AI-tema är brett och vilt, från animerade filmen ”Robot Dreams” till Bergmans ”Persona” AI-modifierad med Alma Pöysti som ny huvudrollsinnehavare. ”Another Persona” kommer bara att visas en gång och sedan förstöras, mer jippo än film. Men tydligen ändå något som festivalen är väldigt stolt över eftersom manipulationen också gett upphov till vinjettfilmen som visas före varje film. Det är lite märkligt och alienerande – vinjettfilmerna har av tradition varit skämtsamma och inkluderande. Årets är tvärtom. Jag hoppas det är ett tillfälligt feltänk, inte en ny giv.
