Folke Isaksson 1927-2013
En komplett författare och klassisk reporter har gått ur tiden.
En ny generation upptäcker Djuna Barnes. Man hittar en gammal intervju med henne gjord av en svensk! Fantastiskt! Texten trycks igen.
Så var det ofta med Folke Isaksson. Han hade gjort annat och mera än vad man trodde. Han var predikantson från Kalix, född 1927. Som ung student kom han till Uppsala och hettade upp dess litterära liv. Den snyting staden fick när han gav sig av några år senare minns man fortfarande; den ingår i Uppsalas självbild.
Han debuterade 1951 och slog igenom med Det gröna året 1954. Han blev en central figur i det ganska romantiska 50-talet. Men efter ditksamlingen Terra magica 1963 hände nåt. Det fanns annat och mera att skriva om. Han reste och översatte, intervjuade och rapporterade. William Blake, W H Auden och Wallace Stevens fascinerade honom. Han gjorde klassiska reportage när den tiden kom. Det mest kända blev Nere på verkstadsgolvet tillsammans med fotografen Jean Hermansson, och jag tror att just det uttrycket bet sig kvar i svenska språket just på grund av den boken.
Men det blev ett återvändande till poesin, inte ett återtåg från den sociala världen. Den stora essäboken Gnistor under himlavalvet från 1982 blev en kärleksförklaring till lyriken. De egna dikterna kom tillbaka i Tecken och under 1981. De var lika vackra som förr, friare och mera minnesrika, kanske aningens blekare.
Folke Isaksson var en komplett författare.
Det inre och det yttre livet, natur och samhälle vägde lika för honom. Se bara hur han skriver i den klassiska dikten om humlan! ”Mumlande liten björn” brummar – och kommer att brumma - i varenda antologi med självaktning.
