Karl-Bertil Jonsson roar och skaver
Mattias Svensson hoppas att julsagan stör Stefan Löfven extra mycket i år
Andra må bråka om klipp i Kalle Anka, själv rådbråkas jag varje jul av Tage Danielssons klassiska julsaga om Karl-Bertil Jonsson.
Jag njuter av det fantastiska ordet glöggfryntlig, ett av svenskans vackraste. Fnissar åt Danielssons indignation över att någon som äger ett varuhus tar med sig en julstjärna hem gratis. Hoppas att de ska få definitionen rätt av vem som är kommunist; det är förstås inte den som ger av fri vilja, utan den som ger bort andras saker och solar sig i glansen medan man gör det.
Trots att jag citerar alla Toivo Pawlos repliker med den sömngångaraktiga säkerheten hos en medelålders tittare som sett samma inslag varje jul, lever berättelsen genom att både roa och skava.
Jag hoppas, apropå hans tal om att slippa se tiggare, att det denna jul skaver lite extra hemma hos Stefan Löfven när socialdemokraten Tage Danielsson påminner om tiden då trashankar och avsigkomna stackare inte behövde hålla sig borta ur folks åsyn utan strövade fritt omkring.
