Svindlande äventyr med bluffmakare
Fallet Anna Delvey väcker fascination och illa dold beundran
Anna Delvey lyckades boka ett privatjet från New Jersey till Omaha utan att betala, eftersom den lyxiga flygappen Blades ägare övertygats om att hon var god för pengarna. Till Omaha sägs hon ha rest för att besöka ett aktieägarmöte, där multimiljardären Warren Buffet var dragplåster. Men dit tog hon sig aldrig, i stället ska hon ha hängt på stadens zoo och druckit sig full.
Bilden som BBC:s delvis dramatiserade poddserie Fake Heiress målar upp är fängslande. Vem tar sådana risker, gör något så spektakulärt som att lura till sig ett privatjet, för att sedan fega ur och pimpla vin bland djur i stället?
Besattheten av true crime går tillbaka till mänsklighetens begynnelse. Ruggiga mord och avrättningar som underhållning blottlägger delar av den mänskliga psykologin som inte bör förnekas, men kanske hållas i schack.
Men vad säger suget efter berättelser om bluffmakare om oss? Om mig? The dropout om Elizabeth Holmes företagsbluff Theranos och The missing cryptoqueen om OneCoin och dess grundare, bulgariska dr Ruja Ignatova, var två av mina favoritpoddar förra året.
Fake Heiress, som släpptes för några veckor sedan, handlar om tyska Anna Sorokina som skapade ett nytt liv åt sig själv i New York som den förmögna arvtagerskan Anna Delvey. Fallet blev extremt omskrivet i USA. Inte sällan med en illa dold beundran, eller åtminstone förundran. I New York, New York sjöng ju Frank Sinatra: ”If I can make it there, I’ll make it anywhere”.
Var inte kreationen Anna Delvey i själva verket den amerikanska drömmen på speed? Den andra sidan av myntet är hur dåligt rustad Sorokina tycks ha varit för ett liv som glamorös minglare och bluffmakare. Vittnen beskriver henne som obekväm framför kameror och värst av allt: tråkig. Hennes bakgrund är delvis höljd i dunkel och hennes drivkraft oklar.
En tidigare kompis säger att den version av Anna Delvey som dramatiseras av Netflix i en kommande storserie bör vara mer färgstark än verklighetens Sorokina om någon ska vilja titta. Brutalt – men knappast mindre fascinerande.
