Läs The Boss - ingen vill slåss
Julserie - boktips till en blivande president
Jag tyckte varken Dylan eller Cohen, om man ska vara sån. Jag tyckte Springsteen. Det har kommit många biografier, men Born to run är den han har skrivit själv, och han har tagit sju år på sig. Rockbiografier är generellt en tråkig genre, och för den som länge gillat Bruce (inom republikanerna finns t.ex. New Jerseys guvernör Chris Christie) är det knappast chockerande läsning. Anekdoterna har redan sipprat ut, ibland under konserternas mellanprat.
Bland det mest gripande tillhör den kollektiva rädsla som Springsteens småstad Freehold upplevde inför att bli kallade till Vietnamkriget. På gatorna cirkulerade rykten kring hur man kunde slippa. Någon hällde mjölk över sig och gick runt så i tre dagar, tills inte ens armén ville komma i närheten. Bruce satsade på det mer konventionella ”mentally unfit” – och kom undan. ”That’s good” var pappans kommentar. Han som tidigare knappt kunde bärga sig inför att hippiesonen skulle disciplineras militärt. Den här historien finns inspelad innan en underbar version av The River från 1985.
I slutet av kapitlet reflekterar Springsteen om skulden som infann sig när lättnaden ebbat ut. Istället för att åka till ett land han knappt visste var det låg, kunde han fortsätta med musiken. Andra hade inte samma tur. Två bandkompisar kom aldrig tillbaka. Även för dina barn Donald, är krigen mot terrorism av akademisk betydelse.
