Filmfest – in english please
Kvinnliga regissörer fortfarande en bristvara i Cannes
CANNESFESTIVALEN En stående kritik mot Cannesfestivalen, som inleds för 68:e gången i dag, är kvinnors låga representation, i år med tre av tjugo regissörer i huvudsektione, fyra av nitton i den officiella sidotävlingen. Syn för sägen, men ibland skymmer den kritiken sikten för en kanske ännu olyckligare utveckling.
Trots att bara tre av årets regissörer har engelska som modersmål är hälften av filmerna på engelska. Med en dryg fjärdedel av filmerna på franska blir inte mycket kvar för övriga språkområden. Det är förstås en bild av filmvärldens globalisering; efter en eller flera filmer lockas framstående regissörer att göra film direkt för en internationell marknad.
I år tävlar en fransktalande kanadensare, två italienare, en norrman, en mexikan och en grek - samtliga på engelska och med kända skådespelare. Festivalchefen Thierry Fremaux slår ifrån sig med att engelskan är filmens esperanto. Men det är lika mycket ett bevis för att inte heller Cannes kan stå emot filmens ökade krav på tillgänglighet och förutsebarhet.
Därmed inte sagt att förväntningarna är låga på Joachim Triers Morrissey-betitlade Louder than bombs (med Isabelle Huppert), Giorgos Lanthimos The Lobster (med Colin Farrell) eller Michel Francos Chronic (med Tim Roth).
Men om dessa regissörers engelskspråkiga debuter inte håller måttet lär festivalen få utstå kritik.
Inte bara för fåtalet kvinnor, utan också för att förbise filmens språkliga och geografiska mångfald.
