Gotlandstripp sållar fattiga från de rika
Skeppet kommer lastat med klassklyftor
Att färdas med Destination Gotland är att få överblick. En komprimerad bild av samhället, under tre och en halv timme. Jag minns när ”snabbfärjan” var ny, det var väl ett decennium sedan. Man tog sin bricka och det fanns fyra dagens husman att välja mellan. Samma pris för allt. En summa som i dag motsvarar typ en ostfralla.
Däremot, den som vill festa till det lite har alternativ i överflöd. Lyxhamburgare och små koppar med skagenröra till förrätt. Surdegsbröd och champagne. Sånt som gemene passagerare på långsamfärjan hade tagit för ett skämt, när hen satt och såg Mulan 2 eftersom det var filmen som visades. Men den visades åtminstone för alla. På skärmarna rullar i dag annonser, och den som vill se film får snällt gå till receptionen och hyra.
I London upptäcktes spikar på marken utanför ett lägenhetskomplex. Syftes tros vara att hindra hemlösa att sova där. Exemplet är extremt, och konkret i sin hotfullhet. Men i Sverige och Europa pågår exakt samma sorts nedmontering av icke-köpstarka människor i offentliga rum. Vi gör det inte med spikar utan med ett leende och motiveringen att det är väl trevligt, att man kan äta gott på Gotlandsfärjan. Det finns garanterat många som älskar att det går att upprätthålla sitt lyxliv även där.
Det finns också de som känner hur varje kryphål görs smalare. Jag går runt, från akterdäck till de förliga salongerna. Det finns ingenstans att ta vägen, för om jag går av så skulle jag ju sjunka rakt ner i vattnet.
