”Sverige. Ditt namn är chauvinism”
Petter Larsson om den migrationspolitiska överenskommelsen.
Under den största flyktingkatastrofen i modern tid i vår del av världen gör sex partier nu upp om att avskräcka människor som flyr för sina liv från att komma till Sverige.
Flyktingar från krigets helveten ska tvingas leva i osäkerhetens limbo i flera år – samtidigt som de används som bräckjärn för fler låglönejobb. Så kan den migrationspolitiska överenskommelsen mellan regeringen och de borgerliga partierna sammanfattas.
Ovanpå det ansöker man, en pinsam detalj för ett av världens rikaste länder, om att svenska flyktingar ska omplaceras till andra länder inom EU:s omfördelningsprogram.
Allt sker för att spara pengar, ytterst för att slippa höja skatterna eller låna.
Detta i ett land som nyss genomfört skattesänkningar på 140 miljarder och som i praktiken kan låna pengar gratis.
Sverige. Ditt namn är chauvinism.
Den mentala marken för en mer inhuman politik har plöjts av borgerliga partier och opinionsbildare, som under det senaste året, och med tiden allt mer intensivt, larmat om hur flyktingarna är en gökunge som äter upp statsfinanserna, för att använda moderaten Ulf Kristerssons smaklösa metafor. Men också av en regering som talat om behovet av extraordinära insatser och nationell samling.
På så vis har flyktingfrågan artikulerats som ett gigantiskt samhällsproblem. Det motiverar i nästa led de allvarligaste inskränkningarna i flyktingpolitiken på många år.
Som humanitärt fikonlöv har man kastat in att Sverige ska ta emot lite fler kvotflyktingar och att alla kommuner ska tvingas ta emot asylsökande, något det redan fanns majoritet för i riksdagen.
Men det kan inte dölja huvudinriktningen: i stort sett moderatpolitik, fastän utförd av en vänsterregering.
Logiken är enkel. Eftersom partierna är bundna av både FN:s och EU:s regelverk, är det inte så hemskt mycket de kan göra för att vägra människor asyl. Annat än att sända signaler om att det nu blir jävligare och svårare att vara invandrare i Sverige och hoppas att de söker sig någon annanstans.
De är också livrädda för Sverigedemokraterna, som ju inte ser sig bundna av sådana petitesser som asylrätt och EU-medlemskap, utan glatt kan trumfa över vilken som helst restriktiv linje.
Denna signal är därför också, det måste sägas, minst lika mycket riktad till den främlingsfientliga opinionen. Partierna tror sig kunna stoppa Sverigedemokraternas tillväxt genom att ta över deras problemställning och delar av deras lösningar.
Som praktisk politik är uppgörelsen – i centrala delar – djupt inhuman, måttligt verkningsfull och integrationspolitiskt destruktiv.
Det är möjligt att idén om tillfälliga uppehållstillstånd kan få viss effekt på antalet asylsökande, men bara på marginalen. Inget tyder på att det bara skulle vara goda villkor som styr vart flyktingarna söker sig. Det handlar också om sådant som en fungerande asylprövning, ett välorganiserat samhälle, en hygglig arbetsmarknad och att landsmän, släktingar och vänner redan bor här.
Det EU-land som i dag tar emot flest flyktingar, Tyskland, delar till exempel ut tillfälliga uppehållstillstånd.
Anhörigkraven innebär att svenska medborgare, EU-medborgare eller den som bott i Sverige i mer än fyra år måste ta på sig att försörja sin partner för att denna ska få uppehållstillstånd.
I praktiken får vi alltså närmast ett förbud för fattiga människor att inleda kärleksrelationer med utlänningar. Jag har afghanska vänner som aldrig hade kunnat gifta sig med de här reglerna.
Som integrationspolitik är förslagen katastrofala.
Många flyktingar kommer nu knappast att kunna satsa fullt ut på sin integration i Sverige, eftersom det inte vet om de får stanna. Att tvingas leva med ständig oro skapar inte ultimata förutsättningar för att kunna koncentrera sig på svenskundervisning eller arbetssökande.
Till det ska läggas det slöseri det innebär när Migrationsverket nu gång på gång, i en redan pressad situation, ska tvingas ompröva folks uppehållstillstånd.
Det insåg och ansåg även Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna fram tills i morse.
Den moderata tanken – det här är deras verk – bakom idén är att flyktingarna ska piskas att ta vilka jobb som helst. Logiken är densamma när det gäller anhörigkraven. Detta kombineras nu med utökat rut-avdrag och praktikjobb även i företag som saknar kollektivavtal.
Det kommer, precis som avsett, att leda till en större låglönesektor i landet, vilket sätter press nedåt på hela arbetsmarknaden.
När Moderaterna la fram det förslaget i våras kommenterade justitieminister Morgan Johansson det (Ekot 8 maj): ”Problemet är att du sätter människor i en tvångssituation i förhållande till arbetsgivaren. För att få permanent uppehållstillstånd måste du ha ett arbete. Vi kommer att se människor som konkurrerar om allt lägre löner bara för att få stanna i Sverige och den utvecklingen ska vi inte ha på arbetsmarknaden” sa han.
Han fortsatte: ”Det finns ingen väg tillbaka i den meningen att man kan säga att nu stänger vi in oss och stänger våra gränser och låtsas som om det här inte finns. Då är vi ju inte längre människor. Då är vi någonting annat.”
Nu är vi där.
