Kinesisk homokonst utmanar makten
Verk oskuldsfulla för oss blir sprängstoff på hemmaplan
Utställningen Secret Love känns allt annat än hemlig, de kinesiska konstnärer som visas har alla tagit steget ut ur garderoben. Överallt exponerad nakenhet och öppenhjärtig intimitet. Ingenting märks av de mödor som ligger bakom frispråkigheten eller de myndighetstrakasserier som drabbat flera av de deltagande.
Ur ett svenskt perspektiv är konstverken närmast oskuldsfulla, men i en kinesisk kontext är de sprängstoff. Den som visar upp avklädda kroppar kan straffas för spridande av pornografi, och särskilt utsatt för repressalier är den samkönade kärleken.
HBTQ-rörelsen i Kina framstår som överraskande livaktig, kanske särskilt på det svällande internet som blivit allt svårare för myndigheterna att kontrollera. Många konstnärer inleder sin karriär på just internet. Utvecklingen mot kapitalism har skapat en självmedveten medel- och överklass som otåligt trycker på för större individuell frihet. Också den akademiska världen öppnar sig alltmer för teorier från väst.
Secret Love är ett slags inventering av kinesisk konst med HBTQ-tema. En viktig sak förstås, men det dokumenterande anslaget gör helheten en aning stum. Man får känslan av informationskampanj. Det har även att göra med genreindelningen, med övervägande väggbaserade verk: foto, måleri och film. Inga skulpturer eller installationer. Jag saknar mer subtila konstnärliga gestaltningar som inte omedelbart låter sig avläsas som uttryck för en HBTQ-erfarenhet så som vi lättast känner igen den.
Samtidigt kan man inte annat än imponeras av det mod som de olika konstnärerna och aktivisterna ger prov på. Fan Popos film om två samkönade par (två tjejer och två killar) som låter ta sina bröllopsfoton mitt i folkvimlet på Himmelska fridens torg, visar hur det hårt reglerade offentliga rummet kan brytas upp av några enskilda individer. De unga paren möts i huvudsak av lyckönskningar och respekt av andra jämnåriga kineser omkring dem. Det är främst äldre som är skeptiska och fördömande. Starkt är det med dessa par som så oförskräckt visar sin lycka offentligt, deras varma trygga leenden mot varandra under torgets uråldriga himlar.
Homosexualitet avkriminaliserades 1997 och avregistrerades som sjukdom 2001, så det finns inte lägre något stöd i lagen att förfölja människor på grund av partnerval. I storstäderna och i de övre samhällsskikten finns en öppenhet, men på landsbygden är det svårare. Pseudonymen Xiyadie (Sibiriens fjäril) växte upp i en by i norra Shaanxiprovinsen där han levde ett traditionellt liv med fru och barn, tills han mitt i livet flyttade till Peking för att leva som öppet gay. Xiyadie gör traditionella pappersklipp, en konst som är på väg att dö ut i det moderna Kina. Han var uppskattad för sina klassiska bilder, men de om hans hemliga liv kunde han visa först när han kom till storstan. Det är lyckliga, sinnliga motiv där blomstrande närhet växer ur männens smeksamma händer. Det är något av Edens lustgård där könen vattnar varandra och den prunkande växtligheten bland fåglar, fiskar, harar och möss.
Xiyadies konst är den enda som fått en intressant iscensättning. Inne i ett lite dunkelt rum där bilderna täcker väggarna har handvevade lackröda ficklampor hängts upp. För att se ordentligt får besökaren veva på en ficklampa och lysa över klippen. På ett genialt enkelt vis förbinds betraktarens begär med konstnärens, när man påminns om sina egna hemliga rum.
Kinesiska konstnärer arbetar nästan alltid mot någon form av tradition ur sin mångtusenåriga rika historia, fylld av grymhet och oslagbar skönhet. Man kan avundas denna rika mylla som från 1990-talet och framåt gjort Kina till en av de
riktigt starka konstnationerna. Den totalitära makten förefaller nyckfull inför fenomenet, fickor av yttrandefrihet kan öppna sig för att återigen slutas. Vissa konstnärer förföljs medan andra mirakulöst undgår maktens sökarljus. Det goda det fört med sig är en konst som inte behöver vara osäker på sitt berättigande.
