Grabbigt om ytterligheter och fotboll
Män skriver om män i Populär Poesi
TIDSKRIFT ”Känslan är att Populär Poesi har utvecklats till något större än sig själv”, står det i inledningen. Jo, tjena. Lite hybris har dock aldrig skadat. För er som har missat hypen så ges tidningen ut var sjätte månad i dubbelnummer med teman. Denna gång Ytterligheter och Fotboll. Nästan alla poesitidskrifter envisas med teman, trots att de generellt sett är överflödiga. Ytterligheter kan tolkas hur som helst. Det är bidragens individuella kvalitéer som blir intressanta.
Och till en början tycker jag att kombinationen är lyckad. Tillgänglighet möter pretentioner från den akademiska värld där de flesta skribenter verkar. Texterna är tätt packade, mängder av recensioner och långa artiklar som till exempel djupdyker i Kjell Höglunds rocklyrik.
Efter en stund blir det omöjligt att bortse från grabbigheten som brer ut sig. Män skriver om män. Kanske är det fotboll och rock som lockar fram dem. Stundtals blir det parodiskt att frossa i Woody Guthrie, Kent och Johan Jönson. Det måste sägas, fast det tar emot att sparka på den som ligger (den som ligger är i det här fallet tryckta poesitidskrifter). Tendensen syns också i dikterna.
Formuleringen ”kvinnor med brösten tyngda av mjölk och kärlek”, känns svår att låta passera. Och Kents La Belle Epoque förtjänar ingen tresidig analys. Det finns inget enklare än att skriva flödesbaserat i jagform om sam-tiden. Så låter gymnasial poetry slam när den är som sämst.
