En ryggradslös uppvisning av Bok och bibliotek
Angående Nya tiders medverkan på Göteborgs bokmässa i september kan man argumentera utifrån två hållningar: Antingen menar man att Bok och Bibliotek är ett privat arrangemang och att värdarna därför inte har någon skyldighet att släppa in vem som helst. Eller också menar man att en manifestation för yttrandefriheten inte kan porta en tidning som har statligt presstöd.
Båda linjerna är lika hedervärda. Själv har jag förespråkat Nya tiders närvaro, helt enkelt för att jag alltid föredrar det fria ordet framför censuren.
Det problem som Bok och Bibliotek har haft att brottas med är att jämföra med verksamheten för vilken skola som helst: Ska verkligen Sverigedemokraterna få ha materialbord? Men hur skulle vi inte kunna släppa in dem när de är folkvalda? Men betyder att vi måste släppa in Svenskarnas parti? Nej, för de sitter ju inte i riksdagen. Och så vidare.
Svenskarnas parti är för övrigt ett exempel på skapligt bruna krafter som fick demonstrationstillstånd i hela landet valrörelsen 2014, och som blev utbuade från norr till söder och efter det lade ner verksamheten. Det var yttrandefrihetens dialektik i dess prydno.
Man kan vrida och vända i evigheter på Nya tiders önskemål att få skämma ut sig inför hundratusen kulturkoftor, men Bok och Bibliotek har inte bidragit med ett enda argument grundad i en enda princip.
Först sa de ja. Sen sade de nej, efter reaktionerna i sociala medier. I onsdags kom meddelandet att Nya tider får vara med trots allt – en juridisk prövning gav vid handen att avtalet inte kan brytas. Det var med andra ord juridiken som vann, men i pressmeddelandet pratar Bok och Bibliotek om yttrandefriheten. Det var så dags.
Bok och Bibliotek har betett sig som ett rö för vinden och torde bli en varningssignal för alla som institutioner som är ålagda eller som själva påtagit sig rollen att försvara yttrandefriheten: Om man inte vet vad man talar om, om man svingar de stolta symbolorden utan att intellektualisera dem, blir de tomma, innehållslösa, urholkade och något som en dag kan pantas och säljas.
Så vad ska då alla demokrater göra med Nya tider den 22-25 september i Göteborg?
Vi kan göra en massa bus, till exempel uppmana femhundra bibliotekarier att köa för att ge nassarna ett boktips som danar människor till humanister. Vi kan klä oss i gristrynen och grymta nationalsången i alla tonarter. Vi kan uppmuntra alla homosexuella att hångla loss framförderas flygbladstravar.
Vi kan fullständigt skita i dem. Och vi kan ta debatten med dem. Men först måste vi ta diskussionen med Bok och Bibliotek, för något så ryggradslöst som de senaste dagarnas uppvisning har man sällan varit med om.
