Elektronmusikens moder är död
Senaste dagarna har jag undrat om det alltid är så här i början av ett år, att människor håller ut precis över årsskiftet för att sedan ge upp andan. En del gör det i alla fall mer offentligt än andra, att elektronmusik-pionjären Else Marie Pade avled i måndags var lätt att missa.
Pade föddes 1924 och levde nästan hela sitt liv i envist motstånd. Först mot nazisterna och sedan mot ett konservativt och gubbigt etablissemang. Först runt senaste millennieskiftet började unga musiker intressera sig för hennes verk som återutgavs och uppmärksammades.
När Pades stycke Syv cirkler spelades i radio 1959, var det första gången för ett helt elektroniskt verk. Det ansågs då vara så svårt att DR avbröt mitt i för att lyssnarna skulle få skölja öronen med lite klassisk Schubert.
Själv har Pade sagt att musiken uppstod inne i henne första gången när hon stod öga mot öga med en gevärsmynning. Som en del av ett den danska motståndsrörelsen tillfångatogs hon av Gestapo 1944 och började komponera i fängelset.
Den konkreta musikens lockelse hade dock uppstått redan när hon som barn var sjuk och låg och lyssnade på vardagsljuden. Ett av hennes första stycken Symphonie magnétophonique består just av ett dygns alla ljud, från morgon till kväll i Köpenhamn. Som ett slags musikens Bloomsday.
Själv minns jag tydligt intervjun med henne i tidningen SEX, framförallt bilden av en gammal tant med såpbubblor, insikten att en elektronmusiker kunde se ut så. Den insikten kan jag rekommendera, nu vet ni vilka sökord ni behöver.
