En smart konsument gifter inte ner sig
Kärlek över klassgränserna hör fiktionen till på dagens relationsmarknad
En välutbildad kvinna med bra lön som blir ihop med en plattsättare eller boendestödjare. Man har väl aldrig hört på maken! Men tydligen är detta det fruktansvärda öde akademikerkvinnor har att se fram emot, för snart har de inget annat att välja på.
I Svenska Dagbladet larmas nämligen om att högutbildade kvinnor nu tvingas ”gifta ner sig”. Det finns inte manliga professorer och finanschefer så att det räcker till alla kvinnor som pluggat vidare.
”Marknaden”, konstaterar intervjuade sociologiprofessorn Emma Engdahl, ”håller på att förändras”. Att man ofta blir ihop med någon primärt för att man är kär nämns inte i texten. I stället konstaterar professorn att det är ”klart att de flesta fortfarande vill ha en man som har en högre lön och högre utbildning”.
Huruvida det verkligen är så kvinnor värderar sina relationer får vi inget riktigt svar på men vad som utgör huvudmålgruppen för Svenska Dagbladet blir sällan tydligare än i artiklar som denna.
Det finns synnerligen goda skäl för kvinnor – med eller utan universitetsutbildning – att väga in många aspekter när de bildar par med män. En del tyder på att de kanske inte alls har något att vinna på att göra det. Fullt så rationella är vi dock inte, någon av oss.
Men den tillvaro vi samsas i är ändå oerhört strikt uppdelad klassmässigt. De klassöverskridande möten SvD ryar om är ovanliga, i alla fall när det handlar om kärleksrelationer snarare än kundrelationer. Det är därför en arbetare i ett LO-yrke – eller över huvud taget en man som får sämre betalt – på nyhetsplats beskrivs som ett objektivt nerköp. Artikelns kvinnliga subjekt tycks här inte heller inkludera till exempel den högskoleutbildade förskolepedagogen som varken har bra lön eller hög status, utan syftar till någon förmodat flådigare typ.
Nyhetsartikeln illustrerar hur våra offentliga samtal om det mellanmänskliga ser ut: Marknaden dikterar villkoren och så ska det vara. Vi kan bara leva våra liv som aktörer på denna marknad. I bästa fall göra informerade val, navigera i ett ojämställt klassamhälle.
Idén om att förändra hur relationer ser ut, eller gud förbjude, förändra samhället, finns inte ens på kartan.
På SvD:s kultursida spanar Lisa Irenius på samma tema och finner att tre nya svenska Netflixproduktioner gestaltar kärlek över klassgränserna. Hon frågar sig om det här är ett tecken på en förändring. På att högutbildade kvinnor med bra lön numera kan bilda par med snubbar utan vare sig det ena eller det andra.
Jag tror att den spaningen är fel. Den förändring vi ser handlar i själva verket om att vi i dag lever så segregerat och isär att kärlek över klassgränserna på nytt lockar till dramatiska berättelser. Precis som det gjort genom hela historien, inte minst när ojämlikheten varit som störst.
Mötet mellan fattig och rik har helt enkelt blivit så otänkbart i stora delar av livet att dess naturliga plats blivit fiktionen.
