Minister utan gränser
Carls Bildts tweets föremål för granskning i Scoop
Som en glad student åker Carl Bildt runt jordklotet och twittrar från varje ny plats. Fast det är förstås guldkant på hans flygluff: lunch i Tbilisi och middag i Kiev. Så är det besök hos vännerna i Washington och efter några tweets om strul med Croatia Airlines rapporterar han från Dubrovnik. På hans twitterkonto blandas stort och smått. Han hinner inte alltid kolla fakta innan kommentarerna strömmar ut över världen. Han kan blanda ihop Quisling och kung Haakon men vad gör det om han kan få in en känga mot Ryssland. ”Wheels up” är ett av hans favorituttryck. Det betyder att planet lyfter mot nya djärva mål, för Sverige i tiden.
Av alla regeringens privatiseringar är Carl Bildts utrikespolitik kanske den minst kritiskt granskade. Här blandas verkligen privat och offentligt och frågan reser sig: Vad är Sveriges åsikter och vad är Carl Bildts? Enligt ministern är den svenska utrikesförvaltningen en av de mest öppna i världen. Det stämmer kanske på ett ytligt plan men i det senaste numret av Scoop påminns vi om de ständiga problemen med UD:s diarium och om de orimligt långa handläggningstiderna för att få ut allmänna handlingar - allt i kontrast till departementschefens ohämmade digitala strömmar.
Problemen gäller ju inte bara dagsjournalistiken och allmänhetens rätt till insyn utan också villkoren för framtida forskning. Vad är det i ett twitterflöde som speglar en ministers personliga idiosynkrasier och vad är offentligt förankrad politik? KU kan kritisera en formell dokumenthantering, men vad är Riksdagens roll i förhållande till de sociala medier, där gränserna för politisk ansvarighet är oklara?
Fallet Carl Bildt väcker alltså många frågor, alldeles oavsett hans person. Hans sätt att hantera kritiska frågor och hans förmåga att sopa igen spåren av sitt förflutna politiska liv, från engagemanget för kriget i Irak till turerna kring rollen som styrelseledamot i Lundin Oil, blir för övrigt belysta i det aktuella numret av Scoop.
Här finns mycket annat läsvärt också. Skandalen på Norra Skåne, offentlighetsprincipen på vårdhem och medicinskt lurendrejeri är bara några exempel på den grävande journalistikens nödvändighet. Men frågan är som sagt om det inte borde grävas lite mera i den svenska utrikespolitikens privatisering.
