Jag kapitulerar, Tyra!
Min ideologi krockar med verkligheten varje dag. I en övertygad solidaritet har jag bitit mig i läppen när jag är på väg in i den bekväma kvinno-bashing vår kultur sanktionerar. Det ständiga bedömandet, mätandet och granskandet försöker jag hela tiden förvisa.
Jag tror inte att det går att bli kroppsblind, jag kan se vad andra ser; snygga ben eller feta lår, men jag väljer att inte låta det få plats i mig. Och att inte frivilligt reproducera tankarna genom att dela dem.
Men inför America’s Next Top Model tillåter jag mig att kapitulera. Som när Laura säger till Rob i High Fidelity: ”Jag orkar inte inte vara ihop med dig”. Jag orkar inte inte döma. Jag ställer om mina ögon. Jag har övat och blivit duktig på att få in rätt blickfrekvens, kisa och kritisera andra kvinnor uppifrån och ner, utifrån och in. På skärmen är alla människor my little ponys och jag vill se dem kläs på, kläs av, sminkas upp och friseras utan protester.
”The male gaze”, förmågan att som kvinna kliva in i rollen som man för att betrakta sig själv utifrån, har bytts ut mot ”the Tyra gaze”. Jag tvivlar inte längre på den uppsättning av egenskaper och företräden som är önskvärda, jag vet vad som är en top model och hur en cover girl bör bete sig. There’s never a second chance to make a first impression. Under 43 minuter är absolut lydnad en förutsättning. Tillsammans med Tyra bestämmer jag att ifrågasättandet är respektlöshet, förklaringar är försvar och integritet synonymt med arrogans. Yes sir och yes ma’am.
Hundratals kvinnor passerar i tv-rutan med blicken fokuserad mot ljuset i slutet av tävlingens tunnel. Ett rykte om ett bättre liv som är betydligt överdrivet. Istället för Versace och Vouge vittnar tidigare vinnare om utvik i Playboy, uteblivna pengar och framgångar som koncentreras kring Tyras välvillighet i The Tyra Banks Show. Allt det väljer jag bort. Köper mig tid i deras framtidshopp och låter min hjärna svalna av och hjärtat hårdna.
Jag har sett 133 avsnitt av America’s Next Top Model. Det är 5 719 minuter. 95,3 timmar. Utöver det ungefär 55,9 timmar av Kanadas, Storbritanniens och Australiens versioner. 10,7 timmar av Bravo:tvs variant Make Me A Supermodel. Det är 161,9 timmars tv-tid, en knapp veckas oavbrutet betraktande av utmaningar, delmoment, utslagstävlingar och urvalsprocesser. Okomplicerad tid av objektifiering som ventil för en daglig strävan efter rättvisa.
Hade det inte varit för Elyse Sewell hade jag antagligen aldrig slukat, lapat, tuggat mig igenom alla dessa avsnitt. Elyse skulle egentligen bli läkare men halkade in i första säsongen av America’s Next Top Model. Så vill jag se det, att hon bara råkade vara född med höga käkben tillika ämnesomsättning och trillade in i Tyras värld. Den perfekta kombinationen av brains and beauty som ständigt sägs vara önskvärd men som bara personifierats i Elyse. Med henne som alibi fanns det en väg in i det enkla. Friställd från den desperationslukt som omger de som bara är beauty och osynligheten hos bara brains stod hon oberoende. Bland tv-industrins egna konkubiner fick hon representera precis så mycket självständighet som behövdes för att jag skulle tillåta mig själv att fastna. Fem år senare är jag förlorad. Inte ens när hon lägger upp en bild på sin blogg på en blåmärkesprydd arm efter en natt av pojkvännen Marty Crandalls misshandel orkar jag känna efter och inse att hennes frihet var en myt från början. Deltagandet i sig var ett val in i ett liv av total exponering. ”My ex-boyfriend got shitfaced and roughed me up in a Sacramento hotel [...] On the flip side, I’m single and um, ready to mingle”.
Om jag öppnade dammen, tvingade mig ur det välkomnande kollektivet av auktoritära strukturer och kroppsfixering skulle jag antagligen inte stå ut med mig själv. En kanadensisk deltagare som brutit med sin stränga pappa för att han tyckte modellande var slampigt går in i tävlingen, gör en nakenfotografering ihop med en manlig modell för att sedan bli utröstad. Det är enda gången jag vacklat och känt suget i magen. För att de gör så här mot sig själva och för att jag låter dem.
