En komplex virtuos med slipprig fantasi
Lennart Bromander om Philip Roth (1933–2018)
Philip Roth, som från och med i går ska omtalas i imperfekt, var en författare som kunde göra läsaren förtvivlad.
Hans hämningslöst inspirerade och fullkomligt okritiska gestaltningar av narcissistisk manlig sexism var ofta sällsynt vedervärdiga och dessutom långrandiga. Men mitt i det pornografiska eländet kunde Roth på ett nästan alltid virtuost och levande språk utveckla de mest subtila och komplexa psykologiska eller politiska samband hos både enskilda människor, grupper eller hela det amerikanska samhället.
Spännvidden inom Philips Roths författarskap lika väl som i enskilda romaner var enorm. Och alltid komplex. Utom just när det gäller skildringen av manlig sexualitet, där stod han envist på näsan, märkligt fastlåst i sin slippriga fantasi.
Philip Roth föddes 1933 i en judisk medelklassfamilj i Newark, och åtskilliga av hans romaner är präglade av den bakgrunden. Men knappast någon av dem är direkt självbiografisk. Det judiska arvet och det sociala samvetet plus då den där svårartade sexualiteten triggade hans fantasi så starkt, att han blev oförmögen att hålla fast vid något så rätlinjigt som en självbiografi.
Som romanförfattare debuterade Roth 1959 med Good bye Columbus men hans stora genombrott kom tio år senare med Portnoys besvär, som blev en världssuccé. Vilt satiriskt berättar den sexualfrustrerade Portnoy för en psykolog om sina intima besvär. Jag iddes aldrig läsa ut den romanen, Portnoys besatthet av sin egen sexualitet blev alltför tjatig. Många andra läsare har gillat den mer.
Roths författarskap blev dock med tiden mer och mer komplext, och han kunde i en rad romaner på ett suggestivt vis frammana spänningar mellan någon individs tragedi och hela det amerikanska samhällets vitala problem. Till exempel i en roman som Amerikansk pastoral från 1997, där den framgångsrike affärsmannen Seymor ”the Swede” Levov (född i judisk medelklassmiljö i Newark) drabbas av att hans dotter i protest mot Vietnam-kriget kastar en bomb, som dödar en oskyldig åskådare, varefter dottern försvinner. Det idylliskt amerikanskpastorala liv som Levov trott sig leva avslöjas sedan successivt på flera sätt, tills såväl hans privata liv som hela det amerikanska samhället blir deflorerat och befunnet ihåligt.
Roth fick Pulitzerpriset för den romanen, som kanske är hans bästa. Den ingår också som första del i en trilogi tillsammans med Gift med en kommunist och Skamfläcken. Den förra är samtidigt en hämndeakt mot Roths andra hustru, som efter deras skilsmässa publicerat inte så smickrande skildringar av exmaken. Det politiska i Roths romaner är oftast invävt i gestaltningar av individer men en mer explicit politisk roman är Konspirationen mot Amerika, en kontrafaktisk berättelse om hur nazisympatisören Charles Lindbergh valdes till USA:s president.
Philip Roths sista roman Nemesis, som kom på svenska 2015, är en sorglig historia – helt utan pinsamma sexualfantasier – om en genomhygglig ung man, som vill alla väl men under en polioepidemi på fyrtiotalet omedvetet blir smittbärare och en dödens ängel.
