Yttrandefriheten kränks på nio av tolv högskolor
Enväldiga chefer som kritisk debatt som hot mot sin institution
DEBATT I januari publicerade företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet en studentuppsats på sin hemsida: Förändringsprocesser: Vilka är orsakerna och konsekvenserna av förändringsarbetet på Feken och vilka är de ansvariga?
Inget anmärkningsvärt med det, om det inte vore för två saker. För det första att uppsatsen är djupt kritisk mot den egna institutionen. För det andra att den skrevs 2006.
Institutionen vägrade först lagstridigt att anta uppsatsen under ett halvår, utsatte den sedan för en högst ovanlig extra granskning, och som sista utväg gömdes den alltså för publicering under nästan åtta år.
Handledaren som godkänt uppsatsen, som också skrivit egna kritiska böcker om utvecklingen på Företagsekonomiska, och andra motsträviga anställda har utsatts för flera repressalier som bland annat lett till att universitet åkt på 75 000 kronor i skadestånd.
Till de mer pikanta detaljerna hör att vår nuvarande finansmarknadsminister Peter Norman i ett mejl till handledaren uttryckt sitt stöd för universitetsledningen och sitt förkastande av meddelarfriheten: ”Om någon av de anställda jag haft, såväl i den offentliga som privata miljön, hade skrivit en sådan bok du skrivit … hade den personen fått sluta omedelbart. Med det menas på sekunden.”
Allt detta finns att läsa i årsrapporten från Academic rights watch, en sammanslutning av kritiska akademiker från lärosäten på olika håll i landet, som också kom ut förra månaden. Här finns även skildrat hur Högskolan i Gävle i två omgångar sparkat litteraturvetare och fysiker som varit kritiska till skolans utveckling, i bägge fallen med vad som verkar påhittade ekonomiska skäl.
Nio av tolv undersökta högskolor har kommunikationspolicies som inskränker yttrandefriheten; på filosofiska institutionen vid Lunds universitet är ”ofta upprepad och överdriven kritik” av forskarkollegor förbjuden. När forskare från Sveriges Lantbrukshögskola åkte på en internationell konferens fick de uttryckligen uppdrag från regeringen att presentera den svenska skogsvårdsmodellen som föredöme, trots protester att det saknar vetenskapligt stöd.
Academic rights watchs slutsats är att den akademiska friheten inskränks alltmer. De är också tydliga med vad som är huvudorsaken: det tidigare demokratiska kollegiebeslutsfattandet ersätts på allt fler håll av enväldiga chefer som ser öppen, kritisk debatt som ett hot mot sin institutions varumärke. Bakom det ligger i sin tur utbredningen av ”New Public Management”, en ”ideologi enligt vilken offentlig verksamhet ska styras som om den vore privat”, konstaterar den hittills föga uppmärksammade årsrapporten.
