Inte Auschwitz - än så länge

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Uppdaterad 2015-05-12 | Publicerad 2015-05-11

Etablissemanget märker ord istället för att prata om flyktingarnas verklighet

En första reaktion på Åsa Romsons jämförelse mellan flyktingkatastrofen i Medelhavet och den nazistiska massutrotningen i Auschwitz är förstås: Nu överdriver hon väl!

Oräkneliga indignerade röster har fördömt, undervisat och pekar på skillnader. Både volym och metod är olika – än så länge.

Men i grunden kanske det gröna språkröret har sett något som de flesta inte vill se – att världen är inne i en process av lavinartat ökande folkomflyttningar som inte visar minsta tecken till att avta. Orsakade av krig, miljökriser, naturkatastrofer eller helt enkelt av samma mänskliga drift efter bättre levnadsförhållanden som en gång drev en miljon svenskar till Amerika.

Och visst finns det ett inslag av rasism när reaktionen inför afrikanska och asiatiska flyktingar och migranter sällan är den sorts välkomnande som mötte den baltiska människovågen över Östersjön för sjuttio år sedan.

Faktum är ju att Europa, precis som Nordamerika, försöker barrikadera sig mot människoflödet från Syd. Samtidigt finns, trots FN och ett gigantiskt internationellt regelsystem, ingenting som kan tänkas påtagligt dämpa vare sig push- eller pullfaktorerna bakom de nya folkvandringarna.

Väldigt få ser världen som en enhet där mänskligheten står inför överlevnads- och framtidsproblem som bara kan lösas genom globalt samarbete. Snarare syns tecken på ökad nationalism, rasism, egoism och kortsiktighet.

Nej, Medelhavet är inte Auschwitz, inte än.

Men vad händer om Marie Le Pen blir president i Frankrike, nynazister tar över i Tyskland och Jimmie Åkesson blir lika mäktig i Sverige som hans gelikar i Norge, Danmark och Finland? Hur kommer EU då att agera mot flyktingströmmen över Medelhavet?

Jämförelsen med Auschwitz är ett uttalande Åsa Romson aldrig kommer tillåtas glömma, skriver en av alla de otaliga som nu vräker sin galla över en grön vice statsministers ordval i stället för att fördöma den katastrofala verklighet som fick henne att ta i.

Om EU och FN och det globala systemet inte tar sig samman och börjar agera som om alla människor hade lika värde, hur länge tror då alla dagens häcklare det kommer att dröja innan EU:s patrullbåtar börjar skjuta skarpt på flyktingfarkosterna i syfte att sänka dem?

Romson kritiseras för att vara okunnig om historien. Sanningen är tyvärr att hon med sitt drastiska ordval visat en betydligt större insikt om historiens oändliga förmåga att urarta i de vidrigaste katastrofer – typ Auschwitz eller Rwanda eller Srebrenica – medan maktetablissemanget och dess megafoner ägnar sin energi åt att förhåna larmklockor och visselblåsare. 

Per Gahrton