Lo Kauppi – mitt i prick
Ny dokumentär om den energiska dramatikern
I tisdags hade dokumentärfilmen Ta plats - en film om Lo Kauppi världspremiär på Tempofestivalen i Stockholm. En av regissörerna, Ewa Cederstam, säger inledningsvis att de under arbetet har ”hamstrat” material och det märks. Under den knappa timmen får vi följa Lo Kauppi från grammisgalan och Dramaten till broderns bergsprängare och ursprunget i Kangos, några mil från finska gränsen.
För att bara nämna några platser, en innehållsförteckning av filmens alla rum skulle ta upp resten av den här notisen. Men scenerna från Kangos är svårast att släppa, det som är Lo Kauppis hemma långt från manifestationer och Maria Svelands kök. Farfaderns oinbjudande gravplats och den levande men lika oinbjudande farmodern. Ett snabbt hjärtskärande besök och sen vidare till show och familjeliv på söder.
Kanske är det ett problem, levande darlings och splittring, eller så är det filmens styrka. Ewa Cederstam och Jenny Bergman har gjort en film som är överallt eftersom Lo Kauppi är överallt. Och hon är det snabbt, i rörelserna och i tanken, i tandborstningen och i blicken som verkar se allt.
”Om nåt händer så kommer man aldrig ut”, säger hon ungefär och syftar på alarmknappen som placerats två meter upp på en hissvägg. Men hon hade lika gärna kunnat deklarera en livsfilosofi. Kauppi vet hur nära katastrofen är, och hur man gör för att springa ifrån den.
Hennes energi är som en pulserande aorta genom Ta plats, och trots det fragmentariska är känslan efteråt ren tacksamhet över att någon lyckats fånga något av den på film.
