Svårt se kvalitet med ögonbindel
Häromåret hörde jag att det inte går att smaka färgen på riktigt fina viner. Experter med ögonbindlar tar fel på rött och vitt. När Nicholas Ringskog Ferrada-Noli skriver i Dagens Nyheter om politiseringen av kritiken verkar han tro att god konst uppdagas på ett blankt papper. I själva verket är konst precis som vin omöjlig att avgöra utan blick.
Täcker vi över namnen (kropparna) bakom verken kan ingen skilja på en bruksanvisning och konceptuell poesi. Det är inte identitetspolitik utan en diskussion om konst som pågått från Heidegger till Duchamp till Betty Mahmoody och JT Leroy. En diskussion som driver konsten framåt (Heidegger hade kanske inte accepterat Brilloboxens värde till exempel).
Vem som är avsändare styr vår perception och vissa av oss tycker att ett gitarriff låter intressantare från en 13-årig tjej i Harlem än en 65-årig gubbe från Toronto. Andra tycker tvärtom, men ska en vara kulturkritiker underlättar det nog att dumpa föreställningen att en kan urskilja kvalitet med ögonbindel.
