Vilks sjunger ut
Loretto Villalobos ser nyskrivet på Kungliga Operan
Tre kortoperor, tre berättelser baserade på verkligheten – när Kungliga Operan satsar på nyskrivet ligger resultatet i linje med samtiden.
Roger Assar Johanssons Jane med libretto av poeten Naima Chahboun handlar till exempel om Jihad Jane. Men att ligga rätt i tiden kan ändå hamna så fel. Nu är inte konstens uppgift att ge förklaringar till sin samtid, men dess potential ligger ändå i att undersöka det fenomen den försöker gestalta.
Jane (Henriika Gröndal) och hennes make (Olof Lilja) lever i en hoppfull medelklasstillvaro samtidigt som medierna kablar ut hets mot muslimer i mun på nyheten om att amerikanska trupper intagit västra Irak. En konstnär (Håkan Ekenäs), som vi genast förstår är Lars Vilks, sitter i en tv-soffa och bedyrar sin egen storhet i och med teckningarna på Muhammed.
Man kan förstå att den övertygelse som leder Jane till mordförsöket på konstnären är samma övertygelse som konstnären drivs av i sin kamp mot det politiskt korrekta konsensussamhället.
Det är ingen dum idé att gestalta denna spännvidd av tankar i en kakofoni av röster, men radikalisering är ett alldeles för komplext fenomen att uttömma på 20 minuter och resultatet blir en ytlig, visserligen lustig, återupprepning av kommentarsfältens trossats: men det får man väl inte säga i det här landet.
Tebogo Monnakgotlas verk Jean-Joseph träffar däremot mitt i prick på vår tids debatt om representation och kolonialism, och det genom poesins bakdörr. Poeten Jean-Joseph Rabearivelo tog sitt liv, endast 36 år gammal, efter att ha nekats representera Madagaskar under världsutställningen i Paris 1937.
Luthando Qaves uttryck under detta verk förkroppsligar omväxlande det raseri och den ohöljda melankoli som kolonialism sätter i vissa kroppar. I Mårten Forslunds sparsmakade regi får vi uppleva självmordet genom en multitud av subtila upprepningar, gift, farväl och död. Här finns det stoff till en fullängdsopera.
Historien om den italienske seriemördaren Roberto Succo har redan blivit dramatiserad av Bernard-Marie Koltés. På denna pjäs bygger Johan Ulléns bidrag till kvällen, Zucco, en svart thriller som med sina lyriska inslag blir det mest fullbordade verket. Två mord, en kärleksaria från mor till son och ett tonårsuppror hinns med, utan att hastas bort. Jon Nilsson som Zucco och Karin Andersson som Flickan möts i ett kärleksspel som man vet inte kommer att sluta väl.
