Larbi Ben Barek är fortfarande spelets Gud
I dagens semifinal kan Marocko få ännu en revansch på den forna kolonialmakten
Den brasilianske fotbollslegendaren Pelé sa i ett särskilt klarsynt ögonblick: ”Om jag är fotbollens kung, så är Ben Barek spelets Gud.”
Larbi Ben Barek kom från Marocko, från slumkvarteren i Casablanca, men han spelade fotboll för landets koloniala härskare Frankrike. Ingen har varit med i det landslaget under så många år som han, från 1938 till 1954. Han debuterade mot fascistiska Italien 1938 och avslutade mot de västtyska världsmästarna 1954.
Ben Barek kallades för något idag så omöjligt som ”den svarta pärlan”. Den franska fotbollen upprätthöll etniska hierarkier. Han var en atletisk, snabb spelare som på en gång förenade Maradonas blixtrande teknik och Pelés elegans med Platinis spelsinne.
Ingen spelare har nått eller når ens till nivån på hans benskydd. Han vann allt som gick att vinna med klubbar som Olympique Marseille och Atlético de Madrid. Gunnar ”Säffle” Andersson var klubbkompis i OM och Henry ”Garvis” Carlsson i Madrid.
Under naziockupationen och Vichy-styret måste Ben Barek ta skydd i sitt hemland. Svarta och muslimer var inte önskvärda på franska fotbollsplaner. Ben Barek passade under krigsåren på att göra Marocko till nordafrikanska mästare.
Jag ser gång på gång om Barek-filmer, hans teknik, acceleration, öppnande passningar. Hänförd.
Ben Barek möttes av stor beundran men också av svårartad rasistisk och religiös förföljelse
Dikter har skrivits till Ben Bareks ära, och fotbollsstadion i Casablanca heter Stade Larbi Benbarek. Ben Barek möttes av stor beundran men också av svårartad rasistisk och religiös förföljelse sedan han blivit ett av de första framgångsrika objekten på den franska fotbollsmarknaden. Ben Barek hade hunnit bli bortglömd och övergiven när han dog 1992; hans kropp återfanns först flera dagar efter döden. Hans livs slut antyder lagkompisens i Marseille, Säffle Andersson, förfärliga undergång.
1954, den 7 oktober för att vara exakt, behövde Ben Barek inte längre representera Frankrike. Han hade fyllt 37, möjligen 40 (oklart vilket), och ledde ”Nordafrika” i en match mot imperiet. Spelmässigt en utklassning av kolonialmakten, Ben Barek gjorde ett av målen. Fotbollen i Nordafrika blev nationellt oberoende.
Tre veckor efter matchen bröt kolonialkrig ut i Algeriet. Det tog åtta år fram till befrielsen. Då bytte det algeriska landslaget namn till FLN och laget bjöd in Ben Barek som hedersgäst.
I dag, i semifinal mot Frankrike, avgörs om Marocko kan ta revansch.
