När ledarna sviker kliver vanliga människor fram
Tretton år av krig i Syrien – det är människor som Knut och Laila som gör skillnad
På fredag har kriget i Syrien pågått i 13 år. Men den här texten ska inte handla om diktatorn Bashar al-Assad, eller om Putin som fick fria händer i Syrien och sedan tog sin stridslystnad till Ukraina.
Inte heller kommer texten handla om Europa som straffade syrierna dubbelt, först genom att inte stötta upproret och sedan genom att stänga gränserna.
Den här texten ska i stället handla om Knut. En pensionär i värmländska Sunne. Och om Laila, från Syrien. För när världens ledare sviker, när FN:s säkerhetsråd paralyseras av medlemsstaterna och när andra internationella organ är tandlösa så är det de vanliga människorna som kliver fram och gör de stora gärningarna med små gester.
Jag hörde om Laila i ”Verkligheten i P3”, dokumentären ”Ukraina + Syrien = SANT”. Hon har en speciell historia. Hennes pappa är från Syrien, hennes mamma från Ukraina. När regimen, med stöd av Ryssland, attackerade hennes stad Aleppo skickade föräldrarna i väg Laila och hennes bror. Efter en lång och svår flykt hamnade syskonen i Sverige och den lilla orten Gräsmark utanför Sunne, med 1200 invånare.
De var utmattade, ensamma och oroliga för vad som skulle hända härnäst. Då ringde grannen Knut på dörren, och tog ungdomarna under sina vingar.
Knut tog med de till affären för att handla, han lärde dem svenska, körde dem till läkare
På deras gata fanns åtta lägenheter med två flyktingar i varje men de var lämnade vind för våg. De ska klara sig på 71 kronor om dagen. Var de två vuxna i samma hushåll fick de 61 kronor. Summan har inte höjts sedan 1994, samma år som vi här sjöng ”När vi gräver guld i USA”.
När Migrationsverket skickar en kallelse till asylsökande ska pappret fungera som en biljett på tåg och buss. Men om man bor på landet och det inte går bussar är det upp till de asylsökande att lösa det. Det hade inte gått utan människor som Knut, som ställer upp och skjutsar.
För Laila och hennes bror blev han en trygghet, en stabil punkt att luta sig mot. Knut tog med de till affären för att handla, han lärde dem svenska, körde dem till läkare och till aktiviteter så de fick annat att tänka på än kriget.
Trots att Knut själv lever på sin torftiga pension tvekade han inte att hjälpa. När jag ringer upp honom berättar han att han själv växte upp i ett fattigt hem och att han lärt sig att man hjälper den som behöver.
Senare lyckades även Lailas föräldrar komma till Sverige. När Ryssland anföll Ukraina kastades familjen in i en ny mardröm, med båda hemländerna under attack. Inspirerade av Knut bestämde sig Laila och hennes mamma, som pratar ukrainska, att vara som han och hjälpa de nya flyktingarna från Ukraina.
Tack vare människor som Knut går det inte längre att berätta om Syrien utan att också berätta om Sverige.
