Vitt hyckleri
Martin Aagård: Dådet i Trollhättan var inte en attack mot alla – det var en attack mot alla med mörk hudfärg
En allmän förnöjdhet över att inte dra några förhastade slutsatser spred sig genom våra medier i går. Både de riktiga medierna och de sociala medierna.
Spekulera inte, sa så många kloka, vita människor. Vi ska inte dra några förhastade slutsatser av att en vit gosse iförd nazisthjälm gått in i en skola och dödat mörkhyade människor.
Men samtidigt växte skräcken.
Gossen sades vara maskerad. Han var klädd i Star wars-kläder, skrev både svenska och internationella medier. Det var ingen dålig gissning, eftersom Darth Vaders hjälm inspirerats av den typ av nazityska hjälm gossen bar. Men det var fel.
På kvällen såg jag SVT Debatt. De pratade om säkerhet på svenska skolor. Receptionister måste införas, sa nån. ”K-pistförsedd vakt utanför varje skola”, sa nån annan. Jag vet inte om det var på allvar.
Samtidigt växte paniken.
För varje välmenande kommentar om att det här är en attack på hela Sverige, ökade den lite till.
Jag såg den gamle liberalen Olle Wästberg i ett extrainsatt program på SVT. Han försökte sig på en förklaring: ”Vi har fått extremiströrelser på båda sidor”, sa han. Vi har fått en ”polariserad” debatt.
Det var en plattityd. Och plattityder kan vara sköna att höra en dag som denna. Men det som hände i Trollhättan beror inte på att debatten är polariserad. Det skulle nämligen kräva att det finns två extrema poler. Och det finns inga antirasister som mördar människor. Det finns högerextremister som mördar människor. Lasermannen, Breivik, Peter Mangs och mördaren i Trollhättan finns. Det finns ingen våldsam antirasism. Det är helt världsfrånvänt att påstå något sånt.
Men det viktiga är egentligen inte vad Olle Wästberg säger. Det är det han inte säger som får den stora skräcken att sprida sig. För varje gång en vit människa på tv säger att mördaren kan vara psykiskt sjuk, trots att det inte finns några som helst bevis för att han skulle varit psykiskt sjuk, ökar den.
Dagen efter lyssnar jag på P1. Utbildningsminister Gustav Fridolin vill inte prata om att morden i Trollhättan var ett hatbrott trots att polisen bekräftat att attacken hade rasistiska motiv. Han var så duktig. Så försiktig.
Först när diskussionen kom in på säkerhet i skolor kände han sig bekväm och kunde lägga ut texten.
”Det är bra att offrens familjer får veta att det var ett hatbrott”, sade nån annan på radion.
Tidningarna var fulla med kommentarer. Duktiga vita människor skriver att de känner kårar längs ryggraden och att vi alla varit små och att alla som har barn i en skola kan förstå hur det känns. ”Ett angrepp på hela Sverige”, står det på Svenska Dagbladets ledarsida som ägnat veckan åt att klaga över vad de kallar ”rasism mot svenskar”. I Aftonbladet tv pratar Mona Sahlin om att dådet kan utnyttjas av jihadister. Om att det finns extremister i Rosengård.
Skräcken växer.
För det som hände var inte ett angrepp mot oss alla, det var inte ett angrepp mot Trollhättan eller mot svenska skolor. Morden var en medveten attack på människor med mörk hudfärg.
Det var terror. Terror är att sätta skräck i samhället. Och det vita Sverige hjälper skräcken att sprida sig genom att inte ta det som hänt på allvar.
Den vita eliten i Sverige måste börja prata om hur utsatta våra mörkhyade medborgare är just nu. Hur rädda. De fruktar att deras bostäder ska brännas, att deras barn ska mördas. De känner att de ständigt måste vara på sin vakt. De känner sig hatade och vet att nästa attack kan komma från en ung gosse med rosiga kinder, som ingen misstänker för något ont.
Det här vet alla välmenande vita människor innerst inne. Det här vet alla utbildningsministrar och gamla liberaler i tv.
De vet att det är omöjligt för dem att vända sig till barnen på Kronanskolan och säga att de inte har något att frukta längre.
För det kan de inte. Ingen kan säga till våra mörkhyade medborgare att faran är över. För det är den inte.
Alla vet att så länge det högerextrema hatet tillåts spridas så kommer de att få sätta livet till.
Därför sprider sig paniken.
