Nu ska graffitins heliga hus rivas
Verk på världsberömda 5 Pointz fasader övermålade
Long Island city i New York är en stadsdel i snabb förändring. Framför allt är det konstscenen som letat sig ut till området i Queens - det kryllar av gallerier och ateljéer.
Och i Long Island city har också tills i tisdags det unika graffititäckta kvarteret 5 Pointz varit ett världsberömt inslag i stadsbilden. Huset har lockat graffitimålare från hela världen sedan det öppnade 1993 som ett lagligt alternativ för målare. Fasaden har varit en ständigt pågående utställning och innanför väggarna har man kunnat hyra ateljéer långt under marknadshyrorna i området, tack vare ägaren och eldsjälen Jerry Wolkoff.
Sedan det uppdagades att Wolkoff målat väggen vit natten mellan måndag och tisdag, har nyheten färdats som en tung dag för gatukonsten. Gustav Gelin skriver i Dagens Nyheter om kampen mellan å ena sidan graffitimålarna som har försökt få byggnaden bevarad som kulturminne, å andra sidan markägare och politiker.
Det är lätt att se det som en klassisk David och Goliat-kamp. Men vad är det egentligen Wolkoff vill göra? Strypa den konstnärliga friheten och bygga ett till Starbucks?
Nej, inte alls. Det som händer i Queens är att huset blivit mer och mer förfallet (2009 skadades en av konstnärerna då en brandtrappa rasade) samtidigt som området blomstrar och bostäder behövs. Så kvarteret ska rivas för att göra plats för två nya hus med tusen lägenheter varav 210 särskilt anpassade för hushåll med skral ekonomi. Väggarna på bottenplanet kommer fortsätta att upplåtas åt graffiti, liksom flera väggar inne i det nya huset, och nästan tvåtusen kvadratmeter avsätts för ateljéer.
Wolkoff har själv gått ut och öppet välkomnat målarna tillbaka när huset är byggt. Kanske ska man alltid vara misstänksam, flera har kallat Wolkoffs utspel för en ren pr-ploj, och visst rymmer den nya byggnaden också lyxvåningar. Men lite mer välvillig mot en så ovanlig markägare som Wolkoff finns det anledning att vara.
Hans förklaring till att han målade över fasaden mitt i natten var att han inte skulle stå ut med att se väggen sakta demoleras, och samtidigt inte ville riskera konfrontationer som kunde leda till rättsliga påföljder för några av målarna - han har allt för stor respekt för dem.
Och nog har Wolkoff en poäng när han säger att graffitikonsten aldrig handlar om att bevara det gamla, utan alltid om förändring och om att fortsätta måla.
