Ett safespace för queers, sex och fest
Beyoncé visade oss hur det glada 20-talet hade kunnat se ut
Pånyttfödelsen handlar om att renas, om att nå det stadium i nådens ordning som erbjuder evigt liv i Guds trygga hamn. Om det är eftersträvansvärt eller inte får man avgöra själv, men längtan efter en reinkarnation har aldrig varit så närvarande som när Beyoncé den 10 maj inleder ”Renaissance world tour” intill ett köpcentrum i Solna.
Under pandemin använde hon tiden väl, föreställde sig en renässans som hade kunnat bli verklig om det inte vore för de kriser som avlöste corona-åren. Ändå lyckas Beyoncé alltid förse oss med precis rätt typ av tröst vid exakt rätt tillfälle. När det vårades för feminismen svarade hon ”girls” på frågan vem som “run the world.” När våldet och rasismen mot svarta lamslog ett helt land radade hon upp kampsång efter kampsång. När hatet mot transpersoner tagit sig hela vägen in i politikens centrum erbjuder Beyoncé en mer välbehövlig eskapism än någonsin.
När Einsteins citat “Fantasi är viktigare än kunskap” syns bakom Beyoncés perfekta – näst intill övermänskliga – ansikte, kropp, koreografi och scenografi är det uppenbart att föreställningsförmågan det enda fungerade verktyget. Dåtid eller framtid spelar ingen roll. Så länge det inte är här och nu.
Under 168 minuter är det ingen som jämför dragqueens med nazister
Hon visar att det faktiskt finns en värld utan gränser och pekpinnar som vi dumt nog inte lyckats införliva. Under 168 minuter är det ingen som jämför dragqueens med nazister. Det finns inga skolskjutningar eller någon cynism. Framtiden är en lek. Så som man såg på framtiden före millennieskiftet. Metallisk, dyr, skimrande. En projektionsyta för allt som var vackert och eftersträvansvärt med att vara människa.
Eskapismen har alltid varit viktigast för de som haft något att fly från. För de som levt i en värld som inte varit till för dem, som behövt skydd och omsorg, och det är för dem som Beyoncé sjunger för i kväll. Ett safespace på 77 000 kvadratmeter där queerkultur, ballroom, sex och fest får ta plats på ett sätt som jag tidigare tänker mig bara funnits tillgänglig i en gömd källare någonstans i New York.
Beyoncé har gett oss en bild av hur det glada 20-talet hade kunnat se ut. Där nyckelordet ligger i “hade.” Tänk om resterande värld hade tackat ja till inbjudan, omfamnat och lärt sig av denna pånyttfödelse som tre år av restriktioner medförde. Istället kröp vår tids renässansmänniska in i sitt skal, räddare än någonsin. För det okända, för allt som hade kunnat bli bra, men som nu bara blir till en konstnärlig föreställningsförmåga. Ett Atlantis där allt är kul och glittrande, ett fuck you till Björn Söder.
