De nominerade är – festivalernas favoriter
Sannolika vinnare av guldbaggar presenterade
Gårdagens nomineringar till årets guldbaggegala föll ovanligt väl ut. Ett särskilt glädjande faktum är att fotografen Fredrik Wenzel föreslagits, inte bara för favorittippade Turist utan också för det förbisedda vandringsdramat The Quiet Roar. I kategorin bästa utländska film (till vilken jag själv var med och röstade) skulle jag gärna ha sett att bröderna Dardennes beskedliga Två dagar en natt lämnat plats för antingen The Grand Budapest Hotel, Främling vid vatten, Girlhood eller Sådan far, sådan son. Men det är främst en fråga om personlig smak - och möjligen ett slags kvitto på betydelsen av solidariskt tema som jurykriterium.
Dock finns det sånt som skaver på mer internpolitiska grunder, bland annat i kategorin för bästa dokumentärfilm. Inte för att årets nomineringar inte håller måttet. Om våld, Ute på landet och Lgh+bil+allt jag har och äger är inspirerade filmer med flera kvaliteter. Problemet är att sju av nio personer i urvalskommittén till vardags arbetar på olika festivaler. Till skillnad från exempelvis Afzelius-dokumentären Tusen bitar - en publiksuccé med årets högsta svenska snittbetyg hos kritikerna (idealiskt i guldbaggesammanhang) - har de nominerade filmerna visats på en eller flera av de festivaler som ledamöterna är anställda vid. I valet mellan fullgoda kandidater är det inte otänkbart att ens tillhörighet kan bli utslagsgivande. För bättre balans framöver vore det på sin plats med ett antal kritiker i urvalsgruppen. I dag finns inte en enda.
