Harmonisk röra
Claes Wahlin ser Festival: display avslutas
Inledningen till Andersson Dance & Scottish Ensembles Goldberg Variations – Ternary Patterns for Insomnia på Dansens hus är lika talande som visuell. De elva stråkmusikerna glider runt med de fem dansarna i en harmonisk röra, ungefär som i Bachs eleganta variationer.
Så följer solon som dansarior, och kanon som ensemblenummer. Musikerna dansar emellanåt, alls inte illa, men inte som till exempel Danielle de Vries, vars solo i slutet stannar kvar i minnet. Koreografen Örjan Andersson kunde dock reducera de talade partierna, visserligen färre vartefter, likaså kunde den samtida danskonventionen, att strosa kring som på en repetition, ersättas av snyggare övergångar.
Vägen till publiken är lång, i alla fall för den moderna dansen. Det visade sig när den tredje och sista Festival: display avslutades i helgen, denna gång på Kungliga Operans Rotundan. Nio korta koreografier som huvudsakligen sökte sätta i scen reflektioner kring vad dans i dag är och kan vara. Publiktillvänt kan man inte kalla evenemanget, snarare ett slags redovisning för de som sysslar med dans och koreografi.
Undantagen var Rebecka Stillmans avslutande solo och Petter Jacobssons och Thomas Caleys Access to pleasure. Där fanns en vilja att nå ut till publiken. En dag kanske deras koreografiska stil når, och förtjänar, en större publik. Den når redan Andersson Dance, vars Goldberg Variations nu går ut på en lång turné.
